Påskafton!
Påskafton idag!! Härlig dag med massa god mat och godis!!! Mmmm, spelar ingen roll att jag är 26 år; jag blir lika barnsligt förtjust som för 20 år sedan! Haha!
Mitt silverkors från konfirmationen hänger också på sin plats runt halsen! Älskar det, det är så fint! Måste bli bättre på att använda det!
Inledde påskhelgen i onsdags med att kolla på "The passion of the Christ" Fruktansvärd, otäck, hemsk och bara så genombra!! Den borde vara lag på att dom visar i skolorna. Iallafall på högstadiet och gymnasiet. Alldeles för otäckt för småttingarna såklart!
Nu ska jag slappa lite bredvid min sovande påsknisse här bredvid mig! Om en stund blir det påskbord med la familia!
Hair!
Om det är något jag är stolt över på min kropp så är det mitt hår!
Kolla in bilden här nere. Den är tagen en månad innan vårt bröllop.
Mitt hår var perfekt; tjockt, glansigt och inte det minsta slitet. Det hade gått vääääldigt lång tid sen jag var hos frisören och när jag gick dit och bad henne klippa av allt som var slitet så tog hon en centimeter typ!
Jag verkligen älskar mitt hår och hoppas nu kunna spara ut det riktigt långt och, när tiden finns, ta hand om det som jag gjorde för ett halvår sen!
Idag är det onsdag!
Jag läser alldeles för många bloggar. Och jag läser alldeles för många bloggar som provocerar mig nåt så fruktansvärt så varje gång jag lämnar den bloggen så är jag en liten liten smula upprörd.
Det kan handla om vad som helst; kläder, förlossningar, genus, körkort, mat, träning, amning, sopsortering ja, you name it!
Vad som gör mig ännu mer upprörd är jag fortsätter läsa bloggarna! Varför gör jag det när jag vet hur irriterad jag blir?? Jamen jag kan ju inte motstå!! För visst är det så? Är det inte därför vi läser alla stora bloggar? Dom provocerar ju på ett sätt som vi nästan inte förstår! Det handlar om små små ord på rätt ställen som gör att man går i taket!
Sån är jag iallafall. Jag läser bloggar som gör mig galen helt enkelt! Haha, inte helt normalt men det är historien om mitt liv! Därför är det gött att ha en egen blogg som man kan skriva exakt vad man själv tycker och tänker.
Iallafall.... Jag sitter och tänker ut smarrigheter vi ska knapra på imorrn! Miliam fyller nämligen hela 6 månader!! Ett helt halvår!! Är det verkligen så längesen som vi åkte in till KSS och fick det här lilla knytet efter mycket om och men?? (Eller ja, fick och fick... Jag kämpade väl hyfsat mycket för det! Hehe.)
Detta ska iallafall firas! Lilla hjärtegrynet! Han är såå redig nu; sitter själv och leker (man får ju ha koll såklart; han parerar inte helt bra än och kan helt sonika falla bakåt eller åt sidan!)
Han springer som en galning i sin gåstol! Att riva sönder tidningar är ju en grymt kul sysselsättning! Favoritprogrammet är Byggare Bob som han kan titta på hur länge som helst utan att tröttna! (Perfekt för han morgontrötta föräldrar! Hihi!)
Han sover i sin vagn!!! Det var längesen nu som han sov i famnen på dagen. Måste erkänna att jag saknar det liiiiiitegrann. Det var ju så mysigt att kunna sitta och sniffa i hans underbara hår! Men han sover nog skönare nu tror jag!
Hans hår har växt som bara den by the way! Han har fått tjockt hår på jättekort tid! Inte så konstigt kanske med tanke på mitt barr! Hehe. Nåt måste han ju få ifrån mamma också! Christian fixade håret på honom i söndags med sitt saltvattennspray! En snygg tuppkam fick han! Såååå söt!! Haha! Verkligen coolaste bebisen!
Nää, nu ska jag äta för jag är sunkigt hungrig och får passa på när lillagris sover!
Över och ut!
Såhär på kvällen!
Jag är glad över att ha beställt snygga dregglisar till Miliam idag!
Jag är glad över att dom redan är på väg hem till oss!
Jag älskar Miliams kladdiga pussar!
Jag tycker om att sitta och leka med Miliam på golvet med en massa mjukisdjur!
Jag tycker genusdebatten är löjlig!
Jag är glad för att barnvakt är ordnad till IFKs första hemmamatch i april!
Jag tycker inte om att lyssna till Christians bitande på sina naglar!
Jag tycker att Miliam är gudomligt söt när han sover!
Jag tycker att det visst finns barn som inte alls är fina!
Jag tycker det är så mysigt att sova bredvid Miliam varenda natt!
Jag längtar till julafton!
Jag är stolt över att jag står på mig i mina åsikter trots att dom typ aldrig får medhåll!
Jag tycker inte om att vara borta från Miliam mer än en kväll!
Jag tycker att "Familjen Annorlunda" är det bästa programmet som sänds just nu!
Jag tycker det är jätteroligt att planera inför Miliams halvsårsdag på torsdag!
Jag tycker det ska bli underbart att få en anledning att se "The passion of the Christ" nu när det är påsk!
Jag är glad över att soundtracket till "Les Misérables" nu finns komplett på spotify!
Jag är inte jättesugen på att visa mig i bikini i sommar!
Jag tänker pussa Miliam godnatt nu även om det finns en risk att han vaknar!
Jag tänker gå och lägga mig nu!
Godnatt!
Genus = kräkreflex!
Buuuuääääääh!! En tjej har en Hello Kitty-pyjamas och en kille en med bilar på i en reklamkampanj!
Jorden går under!!!!!! Stoppa pressarna!!!!! Genushäxorna rasar!!!!!!
Med detta sagt sätter jag på min son en BLÅ pyjamas och ger HONOM välling ur en BLÅ nappflaska och lägger på honom en BLÅ filt!
Snacka barnmisshandel! Huuu!!
Hihi! Kunde inte motstå! Godnatt!
Skrubba skrubba!
Chris är hemma från jobbet och jag har placerat mig i duschen med världens godaste bodyscrub! Doftar underbart av honung och är så skön att skrubba in på mina törra armar!
Kommer från Rusta gör den också; alltså är den superbillig! Och säkert inte speciellt bra enligt rediga jag-köper-svindyra-produkter-eller-gör-mina-egna-människor. Men jag gillar den!
Onödig fakta men så kan det bli!
Nya rutiner och tips!
Miliam tyckte att vi behövde förnya oss lite såhär på nätterna! Jag menar, varför ska man sova sött en hel natt? Det finns ju ingen anledning! Nää, nu har vi börjat med att somna vid halv tio och sova till ca 01.00 - 01.30 för att då få mat första gången.
Sen kan vi väl kanske sova ett par timmar till innan det är dags för att få mat igen! Huuuuuuuungrig! (Eller bara en ren vana! Hmmm!) Efter det då sover vi igen till typ fem, då det börjas krångla och vrida och vända. Då är det mysigt att hålla handen och efter tio minuter av vridande och vändande så somnas det om.
Vad sägs sen om att vakna till igen vid sju?? Jooo det gör vi!! Då äter vi mera mat och är klarvakna. Efter lite mer vrid och vänd och handhållning så somnar vi om och sover till typ halv nio.
Så ser våra nätter ut nu! Mycket sömn?? Nää, men lever gör vi!
Jag får skylla mig själv också. Att han äter på nätterna är ju bara en ren vana, inte för att han svälter! Det går att vänja bort, men jag fixar inte när han gråter sådär hjärtskärande! Han får inte mycket mat på nätterna nu ändå. Bara tillräckligt för att han ska somna om. Vi ska testa om godnatt-välling funkar bättre! Han blir kanske inte helt mätt på ersättningen längre. Han växer ju som en galning!
Det här är säkert också en period han är inne i. Han ändrar ju sig var tredje vecka känns det som! Haha.
Han har blivit redigare med att sova i sin vagn nu på dagarna också! Förut sov han ju jämt i famnen och ratade vagnen totalt! Men nu har han lärt sig och sover så gott i den. Vissa dagar sover han ett par timmar i sträck och vissa dagar, som igår, så sover han 45 minuter...! Suck! Då vet man hur kul den kvällen kommer bli!
Ett tips på hur man, eller iallafall jag, hanterar taskig sömn på dagen är att ta djupa andetag och acceptera läget! Det finns inte ord för hur irriterad man kan bli när lillgrisen helt plötsligt ligger klarvaken i vagnen och ögonen bara skriker "ta upp mig!!!!!!"
Kvällen kan bli gnällig till förbannelse och ungen är trött redan vid åtta! MEN! Han sover inte längre för att jag blir arg! Han somnar inte om bara för att jag vill det. Så istället för att gnissla sönder tänderna och fundera på att säga upp sig från mammarollen så bara acceptera läget och tänk ut lite roliga saker att sysselsätta den lille godingen med!
Var kanske inte så mycket tips förresten, men så gör jag iallafall. Djuuuuuupa andetag och sen gilla läget helt enkelt!
Hepphapp, nu ska jag plocka undan efter maten vi nyss åt medan lillemille sover. Som sagt, det kan bli en kort stund! Haha!
Så liten mysegosig i pappas mjukisoverall från -87!
Bebiskläder är min nya drog!
Japp, mitt nya beroende är att köpa kläder till Miliam! Det har det väl i och för sig varit sen den dagen jag fick veta att jag var gravid, men ännu mera nu!
Nu kan han ju sitta själv (!!!) och kläderna syns mer och mer då han inte bara ligger raklänges på golvet! (Eller ja, det händer ju fortfarande emellanåt! hehe) Så nu är jag lite smått galen!!
Som tur är har vi ju inte obegränsat med pengar, då hade jag nog behövt en walk-in-closet till Miliams kläder! Så jag har en viss shoppingbudget såklart, men jag köper hellre nya kläder till Miliam än till mig själv! Vilket resulterar i att jag kommer i hippa kläder från -08 medan Miliam har det nyaste nya! Haha, precis som det ska vara!
Jag har börjat älska kläder från Villervalla! Miliam passar jättebra i turkost och därför har jag införskaffat en hel outfit i den färgen! Deras kläder är så coola och framför allt sköna och i superbra material! Dom är inte så fruktansvärt dyra heller, även om det såklart kostar lite mer än H&M.
Något annat jag är halvt beroende av är att köpa mössor och filtar!! Det kan göra en hel unge som man ser på stan! (Jag veeeeeet, ytlig utav bara fan, men håller ni inte med litegrann??) Jag älskar att matcha Miliams kläder med en snygg mössa och en fin filt i vagnen. Det är jätteroligt!
Som tur är tycker Chris att det är lika roligt som jag med kläder till Miliam så han reagerar inte ens när jag har shoppat till honom. Nu går jag ju dock aldrig överstyr och köper snordyra kläder som vi inte har råd med. Såpass mycket innanför pannbenet har jag. Men mycket kläder har han! Vilket han iofs behöver då han spyr mycket och växer som bara den!
Nu ska det ju shoppas sommarkläder också!!! Har hittat så grymt snygga shorts inne på H&M som han bara måste ha! Sen ska vi ju åka utomlands i augusti/september också, så jag kollar på fina UV-dräkter också! Har hittat en med Hitta Nemo som jag tyckte var så söt! Chris var väl sådär på den dock...! Hehe.
Det här blev nog mitt drygaste inlägg hittills, men det är just det här jag brinner för i nuläget!!
Detta klickades hem från Villervalla i fredags iallafall;
Varför är det alltid synd om killarna?
Jag fick höra många gånger under graviditeten att jag var "taskig" mot Chris bara för att jag ibland inte ville att han skulle gå ut och festa. Vi var på en förfest en gång och jag blev astrött, gravid i sjunde månaden med en jävla foglossning, och ville gå hem. En något smålullig Chris ville ju helt gå till Stadt och festa loss och hintade väl lite fint om att jag kunde åka hem själv.
Jag gav mig inte utan mer eller mindre krävde att han skulle åka med mig hem! Fick jag något medhåll? Var det någon som ställde sig på min sida och uttryckte en förståelse för att jag ville att vi båda skulle åka hem?
Å nej! Snarare fick man höra att "låt honom gå ut och ha roooooligt" "låt honom passa på" osv.
Detta har jag funderat på varför det är så? Varför är det synd om killarna när deras flickvän är gravid? Vem har det jobbigast? Vem är känsligast? Vem är det som inte får äta det ena eller dricka det andra?
Jag älskade att vara gravid! Trivdes jättebra, men såklart var det jobbigt! Två månader av kaskadspyor och sen foglossning från helvetet! Men bortsett från det så tyckte jag det var jättemysigt!!
Men såklart är det inte roligt att sitta själv hemma på helgerna för att maken ska passa på att ha roligt innan bebisen kommer. Jag då? Ska inte jag få ha roligt? Ska inte jag få ha sällskap?
Jag läser fler bloggar och har pratat med fler tjejer som säger samma sak. Staaaaackars honom som inte får gå ut för sin gravida flickvän! Sån ska jag aaaaaldrig bli när jag blir gravid!
Jo tjena! Vänta tills du är i den situationen själv! Nu nekade jag inte Chris att gå ut och festa eller så varenda helg! Han fick visst parta loss men inte alls så mycket som förut! Inte för att han tjatade om att göra det heller, men ibland såg man hur sugen han var!!
Jag tycker bara det är märkligt varför det ska vara synd om nån under en graviditet? Alltså, man har planerat att skaffa barn, man vet vad en graviditet vill säga, man vet vad som kommer efter nio månader, man vet vad man måste avstå. Men ändå kan man inte riktigt acceptera det utan vill fortsätta leva som vanligt. Nåt som inte direkt funkar!
Hur hade ni det när vi var gravida?? Satt ni hemma båda två i soffan och myste eller var det fest som gällde för det manliga könet??
Varför skaffa en ny bebis när man redan har en?
Jag har aldrig förstått grejen med att skaffa barn sådär supertätt! En del vars barn bara är ett halvår och så simsalapokus så är dom gravida igen.
Det här är, som alltid, bara mina egna tankar. Alla gör som dom vill såklart och får gärna skaffa barn med en veckas mellansrum om det är så.
Jag undrar bara varför? Hur kan man vara sugen på en ny bebis, ny eventuell kolikperiod, två blöjbarn, två barn som eventuellt vaknar under natten..... Jag undrar hur man orkar?
Finns det dom som har bebisar som är så otroligt lätta och snälla och goa och glada 24 timmar om dygnet alltså? För så måste det ju vara om man kan tänka sig en till så tätt? Man kan ju inte ha haft världens kolikbarn med noll nattsömn liksom. Eller?? Jag är sååå nyfiken!! Nån som kan dela med sig av sina erfarenheter kring detta?
Jag menar alltså inte att det är idiotiskt att göra detta, jag undrar bara hur man orkar...
Miliam har varit världens snällaste bebis när jag tänker tillbaka. Sovit bra på nätterna och glad och pigg under dagen. Men inte så att jag skulle kunna tänka mig en till just nu!! Herregud!! Minst tre år måste den här herrn bli innan jag ens tänker tanken på syskon!
Varför detta då? Jo, delvis på grund av förlossningen som inte var så bra. Viss rädsla för den finns fortfarande!
Men sen även för att jag inte skulle orka varken fysiskt eller psykiskt! Det är, trots att många försöker bevisa motsatsen, ett jobb att ha barn. Om så bara ett! Jag skulle aldrig orka med att ha ett år mellan dom....
Sen kan jag känna lite såhär; jag vill ge all min tid åt Miliam nu! Jag vill lära mig hur ett barn fungerar på deras olika nivåer som dom kommer till hela tiden. Jag tror att det är lättare att bemöta tvåårstrotsen om man endast har ETT barn att fokusera på, istället för att du samtidigt ska ha en liten telning till att ha hand om!
Jag vill också att Miliam ska få ha båda sina föräldrar för sig själv ett tag till! Att det bara är han som gäller! Jag vill ägna mig helhjärtat åt honom! Sen, när han blir ca 3-4 år, då kan man förklara på ett bättre sätt hur det är att ha ett syskon. Han kommer förstå mer då!
Jag vill verkligen inte dra alla över samma stup här nu, men jag tror att många som skaffar barn sådär ap-tätt inte riktigt vet vad dom ger sig in på!
Dom tycker att det är så mysryspysmysigt med en liten bebis och tror att det kommer bli lika gossenossenuttigt med en till! Men du har inte samma tid med bebis nummer 2 som du har/hade med nummer 1! Du kan inte vila på samma sätt när bebis sover för du har en ettåring som tultar omkring och ska ha sin del av uppmärksamheten.
Näää jag skulle aldrig skaffa barn så tätt! Sen känner jag också lite såhär; jag vill längta efter bebistiden! Jag vill att Miliam ska ha blivit så stor att jag längtar efter den där tiden då man bar och kånkade på honom, när han hade storlek 56 i kläder, när han låg still där man la honom, doften av en nyfödd liten krabat!
Jag vill sakna det och längta efter det! Inte vara mitt uppe i det!
Så tänker jag! Hur tänker ni??
Nu ska jag ta med killarna i mitt liv och sova!! Godnatt!
Jag hatar vaccinering!!!
Usch vad hemskt det är för mammahjärtat när det är dags för dom där jävla sprutorna!! Stackars hjärtat blir jätteledsen varje gång! Speciellt för Hepatit-sprutan! Bläää för den, gör väldigt ont tydligen enligt BVC-sköterskan!
Vi pratade även om Miliams extrema kräkningar som han håller på med varje dag! Vi har provat ALLT; bytt från Nan- till Semper-ersättning, hållit honom upprätt efter maten, låtit honom sitta i babysittern efter maten, låtit honom ligga ner en stund efter maten men inget hjälper....!
Han går upp i vikt som han ska, 9,6 kg väger han nu lilla godingen, så det är inte det som är problemet. Det är bara så ledsamt att behöva byta kläder på honom typ tre gånger om dagen. Dreggellappar som vi byter och tvättar stup i ett. Man måste alltid varna folk som håller honom att "det är spyvarning!!" och en del, tyvärr, blir avskräckta utav det.
Vi fick rådet att ge mer gröt istället, för det älskar han! Då brukar dom inte spy så mycket. Annars skulle vi få Gaviscon utskrivet. Underbara BVC-sköterskor vi har! Inget krånglande här utan "det här löser vi direkt". Älskar dom!!
I övrigt är lillkillen i perfekt skick; 9,6 kg och 68 cm lång! Redigaste killen! Go och glad som vanligt! Han har kommit in i ett stim där han sover en rätt lång period utan mat på natten! Några gånger har det gått sex timmar mellan måltiderna! Göööött tycker vi!
Igår tog vi en promenix och kollade på när pappa spelade fotboll! Kallt som satan men annars såå fint väder! Pälsade på Miliam sin nya jacka med en go fleecetröja under! Under sina vanliga byxor fick strumpbyxorna från dopet åka på! haha! Han höll sig allt varm med den utstyrseln kan jag lova!
Var vaken när vi gick dit men så fort vi stannade vagnen vid planen så slocknade han! Haha! Sov sig igenom hela matchen (som dom förövrigt vann med 3-1 och Chris gjorde ett mål!!) och sov ytterligare en timma när vi kom hem!
Idag har det inte blivit nån promenad men det får det allt bli imorrn! Det är så gött att gå ut nu när snön är borta och man kan dra vagnen utan att kämpa som en gnu!
Puss!
Jaaa såhär intresserad var Miliam under matchen!♥
Förbjuda barn på ett café?
Jag tycker att det är en bra idé. Det har jag alltid tyckt. Men innan jag fick barn så hörde jag bara "Vänta du tills du själv har barn! Då kommer du inte att tycka så!"
Ööööh, jo det gör jag!
Ibland vill man gå och fika med en kompis och prata. Kanske om lite mer allvarliga saker, eller nåt som har hänt. Då vill man inte bli avbruten av kids som springer omrking och gapar, skriker och stojar. Eller som deras föräldrar kallar det: LEKER! (Fuck off!)
Låt oss säga att Henry´s i stan skulle sätta upp ett förbud mot barn och barnvagnar. Ett enda café bland typ tjugo stycken andra! Varför inte bara dissa det stället då och gå till något annat?? Är det sååå svårt?
Jag vill absolut gå ut och fika med Miliam när han blir större! Jag älskar att fika med mina systerdöttrar som är fyra och tre år gamla. Men inte fan låter man dom springa omkring som galningar och skrika och ha sig bland allt annat folk som sitter där?
Märker vi att kidsen börjar bli rastlösa och få för mycket spring i benen så går vi därifrån istället. Istället för att dom ska börja härja runt som dom gör hemma.
Föräldrarna själva har ofta slagit dövörat till då dom lever i detta ljud dygnet runt. Låt barnen leka, det är väl gulligt? Njaaa, jag vet inte om jag skulle kalla det för lek men....
Att ett barn börjar gråta för något, eller skrika för den delen, är helt okej om föräldern försöker tysta ner och förklara att man inte får skrika så bland folk. Men i dom flesta fall så tittar föräldrarna åt ett annat håll och tycker det är jätteskönt att barnen aktiverar sig själva för en stund.
Nää, jag tycker det är perfekt med ett ställe där barn är bannlysta. Där man kan sitta i lugn och ro och fika och prata. Lovely!
Sen kan man ta med barnen till nåt av alla andra caféer som finns i stan. Och i Stockholm finns det ju hyfsat många. Varför bli så jävla upprörda??
Sådär tycker jag! Nu ska jag ta mig lite mat medan lillemille sussar i soffan!
Puss!
