Du är det bästa vi gjort och det viktigaste vi har!

 

Alla ni som läser min blogg med den sämsta uppdateringen ever vet ju att jag är en sån där morsa som skulle funnits på 50-talet. Ni vet mina åsikter om dagis, att jag vill ha Miliam hemma så länge det går och jaaa allt det där. 

 

Senaste tiden har jag läst. Massor. Läst hemsidor, trådar på olika forum, bloggar och annat jag kunnat komma över på nätet. Jag har blivit själaglad, jag har blivit så arg att jag kokat, jag har nästan gråtit av både lycka och sorg och jag har blivit så matt av idiot-kommentarer att jag bara lagt ihop datorn och gått därifrån. 

 

Jag har kommit fram till att jag vill göra något. Jag vill ju vara hemma med Miliam och slippa ha honom på dagis. Men måste jag inte kämpa lite själv då? Jo, det är klart att jag måste! Men vad ska jag göra? Jag vill ju göra så mycket! Jag vill få fram hur jag tänker, att jag inte är någon dagis-motståndare eller att jag ser ner på föräldrar som har sina barn på dagis. Utan att jag vill ha valfrihet. 

 

Friheten att kunna välja själva. Ha barnen på dagis 100 timmar i veckan eller bara 15 timmar i veckan eller inte alls. Allting ska vara upp till varje familj, vad som passar dem bäst. Men så är det inte idag...

 

Jag vill kämpa för allt detta, men vet inte vart jag ska börja, hur jag ska börja och vad jag ska göra....

Miliam har fyllt ett år och det betyder att från och med nu måste vi börja ta ut fem föräldradagar i veckan för att jag ska kunna behålla min SGI (sjukpenningsgrundade inkomst) 

Jag satt igår och läste brevet från Försäkringskassan lite mer noggrant, men slängde efter ett tag skiten åt helvete! Jag blir arg, nej förresten jag blir ledsen! Och vet ni varför? 

 

I dagens Sverige, år 2013, så existerar ingen valfrihet! Jag vill vara hemma med Miliam så länge som möjligt! Eller rättare sagt, jag vill inte att han ska börja på dagis när han är så liten. Vi har snålat nåt infernaliskt på våra dagar så visst har vi många kvar att ta ut men ska vi bli tvingade till att ta ut fullt när vi varken vill eller behöver??

 

Vi får inte välja själva hur länge vi vill vara hemma med våra barn! Om det inte är så förstås att vi vill börja jobba direkt efter deras ettårsdag. Då är politikerna på våran sida och skyfflar ut oss fort som fan i arbetsvärlden och in med kidsen på dagis! Är det så vissa familjer vill ha det? Perfekt!! Då är det nu bara att köra på! Men vill vissa familjer inte ha det så, ja då ska vi allt göra livet lite extra hårt! 

 

Det jag blir mest ledsen över är att idag räknas inte att vara hemma och ta hand om sina barn som ett jobb. Man är ju ledig och går omkring och latar sig på bidrag..... eller? Inte direkt! Alla som nånsin varit föräldralediga vet ju att vara hemma med barn är allt annat än semester! Man jobbar 24/7 utan rätt till rast eller dygnsvila. DET är vad föräldraledighet är! 

 

Om vi nu inte vill ha våran son på dagis varför kan inte det vara lika accepterat som om vi skulle fixat dagisplats från hans ettårsdag? Vi kanske vill ha hand om hans uppfostran själva utan att kommunen ska behöva stå för den. Så små barn behöver inte dagis. Dom behöver inte ingå i gigantiska grupper med barn för att utvecklas som många tror. Dom behöver mamma och pappa. That's it! Så varför är det så fruktansvärt om vi nu vill vara hemma med Miliam??

 

Texten här hänger inte samman för fem öre, för jag är så arg och förbannad att jag inte har koll på hur orden kommer ut. Hehe. 

 

Världens bästa blogg är www.hemmaforaldrar.blogspot.com Jag blir så överlycklig när jag ser att finns fler som tänker som jag. Jag är inte ensam, jag har inte fel! Det här är ett ytterst känsligt ämne för mig och för många fler har jag märkt. Finns det nån där ute i min bekantskapskrets som tänker likadant tro?? Tell me!!

 

Nu ska jag gå och pussa på min sovande son!