När vi fick veta att du bodde här inne!
Efter att vi gift oss så började vi prata om att skaffa barn. Jag minns att vi tänkte starta igång tillverkningen i slutet av september! Men sen dog min älskade mormor den 3 oktober och jag varken orkade eller ville tänka på barn just då! Det hela rann ut i sanden för ett tag.
Men i början av december kom suget tillbaka med besked och då startade vi igång bebisverkstaden igen! Med hjälp av min P-tracker (en app som har koll på ägglossningen) så hade jag stenkoll på vilka dagar som var perfekta att "jobba" på! Hihi.
Vi förväntade oss inte att det skulle gå på första försöket! Det här var ju bara början liksom! Men jag köpte hem en massa graviditetstest ändå och började testa redan den 1 januari. Med mina uträkningar skulle det inte kunna bli ett eventuellt positivt test förrän den 14 januari, men jag var sååå otålig! Så otålig att jag testade för många gånger innan dagen D så jag fick beställa en ny omgång tester! Hehe!
Den 13 januari, en timma innan jag skulle åka till jobbet, så tog jag ett av mina två Clearblue-test med vecko-indikator. Det var ju en dag för tidigt men eftersom klockan var åtta på kvällen så tänkte jag att det kanske inte gör något! Spänd förväntan och...... negativt. Känslan av tomhet kom över mig och jag tänkte att den här gången gick det inte. Bara att försöka igen den här månaden!
Jag jobbade hela natten och kom hem vid halv åtta nästa morgon. Tänkte vänta med ett nytt test tills jag vaknat men eftersom jag "visste" att det skulle bli negativt så tog jag det sista Clearblue-testet ändå. Jag la det på tvättmaskinen och började borsta tänderna utan att släppa blicken från testet. Timglaset for runt runt runt och jag räknade ner sekunderna tills det skulle bli ett utslag.
Gravid
1 - 2
Trodde hjärtat skulle banka sönder mina revben! Händerna blev genomsvettiga och jag var tvungen att sätta mig ner! Gravid. Första försöket. Bebis. Vi ska få barn. Herregud.
1 - 2
Trodde hjärtat skulle banka sönder mina revben! Händerna blev genomsvettiga och jag var tvungen att sätta mig ner! Gravid. Första försöket. Bebis. Vi ska få barn. Herregud.
Jag visste inte om jag skulle väcka Christian och berätta eller om jag skulle vänta tills jag vaknat senare på eftermiddagen. Näää, jag kan inte hålla mig! tänkte jag.
Jag sprang in till Christian och sa "Vi har lyckats, älskling!" Yrvakne mannen fattar inget så jag visar stolt upp testet! Han tar det, läser och ler. Han drar mig till sig och kramar mig stenhårt! Vi hade gjort det!!! Vi la oss i sängen och bara svamlade lite överlyckliga ord emellanåt. Att sova för min del var inte att tänka på! Jag var alldeles yr av lycka och lyckades bara slumra sammanlagt en halvtimme.
Jag gjorde två test till efter detta för att verkligen bekräfta det hela och två sträck visade sig direkt utan att man behövde vänta tiden ut. Smällgravid helt enkelt!
När jag tänker tillbaka på den dagen så ler jag stort och mina händer börjar darra lite. Det är en SÅ speciell dag! Jag ville skrika ut till hela världen att STOPPA PRESSARNA!! JAG ÄR GRAVID!!! men vi lyckades hålla tyst i hela 10 veckor innan vi valde att det hela fick bli offentligt. Eller ja, våra familjer och närmaste vänner fick ju såklart veta med en gång!! Alla blev SÅ glada!
Vi räknade ut att det var en liten nyårsbebis där inne, om man backade 14 dagar från det att testet var positivt! Och h*n skulle komma den 20 september! Samma datum fick vi på ultraljudet, men Miliam valde att vara 8 dagar försenad! Han trivdes där inne!
Jag är ju, som ni redan vet, inte alls nöjd med min förlossning. Men det jag längtar efter är att få vara gravid igen! Jag älskade att vara gravid! Trivdes som fisken i vattnet! Visst, att kaskadespy varje dag hade jag gärna sluppit men med tabletter så försvann det ju. Foglossningen från hell var inte heller rolig, men den var hanterbar. Detta var ju bara två småsaker i jämförelse med hur bra jag mådde psykiskt. Och jag älskade att klä mig så magen syntes ordentligt! Och nej, jag hade inga problem att gå upp i vikt. Jag gick upp 15 kilo och det störde mig inte alls. Jag åt ju som en häst så det var ju inte så konstigt.
Jag vill helst slippa gå igenom fler förlossningar, men jag är gärna gravid tusen gånger om!♥♥♥
Bebisar och sömn och jaa, den dära bebistiden!
Idag hade jag besökt av mina fina tjejer och en liiiiiiten liten tjeja på bara sju veckor! Gudars skymning sicken liten goding! Sötaste på länge! Så svårt att tänka sig att Miliam också varit så liten en gång! Nu är han ju stora killen i jämförelse! Hihi.
Läser en del mammabloggar där det precis kläckts nya små liv! Vissa tycker att föräldrarollen har fallit naturligt och att det är lätt som en omelett att ta hand om sin lilla nykomling, medan andra har halvpanik!!
Jag föll in i mammarollen microsekunden efter att Miliam kommit ut! Sen var jag dock så inställd på att nätterna kommer bli sömnlösa, han kommer skrika oavbrutet och vi kommer aldrig få sova! Så första natten hemma så satt jag med lillgrisen hela natten och han sov på mig!
Andra natten satt jag likadant, dock bara halva och sen tog Chris över så jag fick sova. När jag vaknade på morgonen och kom ut till soffan så såg jag först bara Christian som låg och snarkade så gott. PANIK! VAR ÄR MILI.... Där låg han. I sin cocoona baby och stensov! Så kunde man också göra....
Sen dess har han sovit på nätterna, dock har har han ju såklart vaknat för mat! Äta och somna om är hans melodi, fortfarande! Hihi. Dom första månaderna gick vi aldrig upp förrän efter tio! Sååå gött! Innan min brors svensexa så träffades ca 20 killar hemma hos oss vid sju på morgonen; Miliam stensov genom alltihop, trots ringklockan, högra röster och testande av blåsinstrumenten som skulle väcka huvudpersonen! Haha!
Dom första månaderna sov han väldigt mycket på dagarna också. Dom första veckorna sov han sig igenom helt. Folk undrade om han ens KUNDE öppna ögonen! Haha. Han kunde lätt sova fem timmar i sträck! Han somnade i babygymmet och så fort man gick ut med barnvagnen!
Det ändrades sen kan jag säga! Hehe. Eller ja, inte till det sämre men man hade ju vant sig vid att inte behöva gå upp före tio och att han somnade så fort han kom ner i vagnen. När han sen började vakna vid halv nio så var ju det jäääääättetidigt för oss. (Bortskämda!!!) Och när han började ligga vaken i vagnen och gny och gnälla så fattade jag ingenting....! Det där med att barn ändrar sig hela tiden, den tanken infann sig inte riktigt.
Jag tror att inställningen är A och O när det gäller bebisar! Är du hispig och blir galen när bebisen inte sover exakt si och så många timmar, eller äter då och då eller är vaken på nätterna trotts att aaaaalla andra barn sover, då blir det väldigt jobbigt!
Jag tycker själv att min inställningen är rätt avslappnad. Sover Miliam bara en timma på dagen, ja vad ska vi göra åt det?? Sömntabletter? Liksom det finns inget att göra. Bara att gilla läget och göra det bästa av det! Ibland, som igår, när han har sovit lite väl sent på eftermiddagen så ger vi honom välling som vanligt när han ska sova och sen så vaknar han två sekunde senare med världens smile! Haha! Vad göra??
Upp med lillgrisen och så leker vi lite och han får vara vaken i typ 45 minuter innan han blir jättetrött och däckar!
Mitt bästa tips är som sagt att gilla läget! Och att dela på ansvaret. (Om man nu är två såklart!) Christian har varit fantastisk när det gäller Miliam. En natt hade Miliam jätteont i magen och gallskrek så fort man satte sig ner med honom. Jag gick och gick och gick och gick och till slut var jag sååå trött. Christian, som skulle börja jobba kl sex nästa morgon, kom upp och tog över! Underbara människa!!
Sen har jag också ställt krav; eftersom han jobbar minst tre kvällar i veckan så får han bara träna en av två kvällar. Lite tid på kvällen måste man ha ihop! Och när han kommer hem från jobbet så får han ta Miliam så jag kan gå in och duscha! Sånt är också viktigt tycker jag, att man delar på ansvaret! Vi är ju ändå föräldrar båda två!
Lite tankar såhär på kvällskvisten! Nu ska vi kolla på "Mammas pojkar" och skratta lite innan sängen kallar! Imorrn är Chris ledig så vi hoppas på finfint väder!!
kram!
Jag vet att jag har fel, men ibland tar känslorna över!
Sedan jag blev gravid och fick Miliam så tycker jag att bebisar har börjat ploppa upp överallt! Kändisar får barn med två veckors mellanrum, bloggare instagrammar direkt från förlossningen och folk man känner visar ultraljudsbilder på sitt kommande mirakel!
Nåt jag däremot känner mig ensam i, trots alla dessa nya mammor och bebisar, är hur jag upplevde förlossningen.
För några år sedan tyckte jag att man mest hörde skräckhistorier. Blod, smärta, stygn, sprickor och repliker som "detta kommer jag aldrig göra om igen" var det enda man hörde. Det var liksom okej att tycka att förlossningen var genomvidrig men att resultatet gjorde det hela värt det tusen gånger om!
Men nu... Nu är det tvärtom. Jag hade ingen bra förlossningsupplevelse. Oengagerade och stressade barnmorskor som inte bemödade sig med att läsa mina önskemål eller ge mig smärtlindring gjorde att jag nästan utvecklat en fobi för ordet "förlossning".
Själva smärtan, jaa du är nere i helvetet och vänder (enligt mig) men den är hanterbar med denna underbara andningsteknik man får lära sig. Men fortfarande; epidural borde vara en mänsklig rättighet för ALLA!!!!
Men i princip ingen jag har pratat med om detta har hållit med mig. Dom flesta har haft fantastiska förlossningar och kunnat tänka sig att göra om det efter två minuter.
Och ja, er är jag jävligt avundsjuk på kan jag säga! Var glada och lyckliga för detta! Jag trodde, innan den 28 september, att jag skulle kunna joina eran klubb, men icke!
Och nu vet jag att jag har fel, men en känsla hos mig säger att om man inte älskar sin förlossning från början till slut så är man liiiiiite mera gnällig och känslig än andra?
Och får man all världens olika smärtlindringsalternativ så visst är man inte en lika stark kvinna som dom som föder helt naturellt och härligt?
Kan eller vill du inte amma av olika anledningar så är man ju en aningens sämre mamma än dom som ammar tills barnet börjar högskolan?
Missförstå mig rätt; jag vet att det inte är så, men ibland känns det så!
Summan av detta flummiga inlägg;
Jag förbjöd fotografering under förlossningen för jag tycker varken den är vacker eller underbar! Resultatet är det! Och jäklar vad kort det blev efteråt på lillemille!♥
Jag googlar planerade kejsarsnitt och läser högt och lågt om det går att få igenom trots att det inte behövs medicinskt sett. (Plattpanna nummer ett, jag vet!)
Jag blir ledsen när jag hör eller läser om folk som trycker ner andra mammor och anser att amning är något som bara SKA göras och att ALLA borde tycka att barnafödande är magiskt! Snacka om att trycka ner folk!
Miliam kommer få vänta minst tre år till på syskon!
By the way; för Miliam så skulle jag göra om min förlossningsupplevelse otaliga gånger! Han är värd varenda millimeter smärta och uteblivna bedövningar! Min älskling!♥
Nu vill jag krypa ner i sängen! Godnatt!
There's a pain goes on and on.....
Empty chairs at empty tables
There's a grief that can't be spoken,
There's a pain goes on and on.
Empty chairs at empty tables,
now my friends are dead and gone.
Here they talked of revolution,
here it was they lit the flame,
here they sang about tomorrow and tomorrow never came.
From the table in the corner,
They could see a world reborn,
And they rose with voices ringing,
And I can hear them now;
The very words that they had sung
Became their last communion
On the lonely barricade, at dawn.
Oh my friends, my friends forgive me
That I live and you are gone
There's a grief that can't be spoken,
There's a pain goes on and on...
Phantom faces at the window,
Phantom shadows on the floor,
Empty chairs at empty tables where my friends will meet no more.
Oh my friends, my friends don't ask me
what your sacrifice was for
Empty chairs at empty tables
Where my friend will sing no more.
There's a pain goes on and on.
Empty chairs at empty tables,
now my friends are dead and gone.
Here they talked of revolution,
here it was they lit the flame,
here they sang about tomorrow and tomorrow never came.
From the table in the corner,
They could see a world reborn,
And they rose with voices ringing,
And I can hear them now;
The very words that they had sung
Became their last communion
On the lonely barricade, at dawn.
Oh my friends, my friends forgive me
That I live and you are gone
There's a grief that can't be spoken,
There's a pain goes on and on...
Phantom faces at the window,
Phantom shadows on the floor,
Empty chairs at empty tables where my friends will meet no more.
Oh my friends, my friends don't ask me
what your sacrifice was for
Empty chairs at empty tables
Where my friend will sing no more.
Den som inte uppskattar detta mästerverk till musikal är tondöv, utvecklingshämmad och pantad!
Kärlek!!!!
I-landsproblem
Buuuuhuuu! Sorgen är stor över dom hemska fläckarna som förstört Miliams senaste outfit!
Älskar kläderna från Littlephant på Lindex och köpte på mig en söt outfit med byxor och body till lillgrisen. Plus sötaste pyjamasen!
Men nu efter att ha smaskat gröt och fruktsmoothie så har både byxor och body fått fula fläckar!
Har testat Vanish men det biter inte... Har ni något tips på att få bort fläckar?? Tyget är ljusblått!
Här är älsklingskillen i sin Littlephant-pyjamas!
Direkt från badkaret!
Japp här ligger jag och snabb-badar! Är hos mor och far och ska sova här inatt. Bara jag. En natts ostörd sömn! Första gången på myyyycket länge! Ska bli underbart skönt!
Men mammahjärtat svider ändå nåt enormt! Det gör det alltid när Miliam inte är hos mig men såhär över en hel natt svider det lite extra! Inte för att Chris är inkompetent på nåt sätt; tvärtom är han världens bästa pappa och fixar detta lika bra utan mig!
Men mina armar saknar en knubbig kropp att krama! Mina läppar saknar mjukt hår och goa kinder att pussa! Hela min existens saknar min underbare son!
Även om jag nu njuter i fulla drag av ett tyst, lugnt och skönt bad och senare att få sova hela natten, så är detta inget jag skulle vilja ha tillbaka varje dag. Alltså byta tillbaka till när Miliam inte fanns och ovanstående bara var vardagsmat och inte lyx.
Jag älskar livet som mamma!! Jag tackar Gud varje dag för att vi fick en frisk och glad liten kille som förgyller våra liv varje sekund!
Åh Miliam om du bara visste hur älskad du är! Finaste vackraste du!
Nu ska jag läsa bloggar och fortsätta njuta av badet!
Kram!
I vårat hem!
Jag älskar att läsa mammabloggar. Detta av den enkla anledningen att det är så roligt att se hur olika syn man har på barnuppfostran, kläder, leksaker och mat. Som ni redan vet så kommer jag och genusmedvetenhet inte överens och jag försöker inte ens förstå mig på begreppet nämnvärt.
Vilken typ av mamma är jag då? Vad kommer jag sätta för regler här hemma? Hur bortskämd kommer Miliam bli?
Jag märker ju nu hur han är olika mot mig och Christian. När jag och Miliam är själva hemma så sitter han i sin babysitter och kollar på medan jag fixar disken, bäddar och städar iordning. Dammsugning är ju en höjdare att titta på också såklart!
Men när vi sen sätter och på golvet för att leka så sitter han själv i ca fem minuter innan det är tråkigt och han ska vara hos mig. Han sitter i mitt knä en stund men det blir också ledsamt efter några minuter. Då är det bara att gå. Bära och bära och bära.
Gåstolen funkar ett tag men inte särskilt länge. Mamma bääääääär mig!!!! betyder hans små snyftningar när det börjar bli tråkigt. Och jag vet; han mår inte dåligt av att få sitta kvar en liten stund när han blir ledsen för att lära sig, men mitt hjärta klarar inte av det. Så jag tar upp honom och bär!
Chris däremot, han kan få honom att åka runt i gåstolen i minst en halvtimme utan problem! Dom kan sitta och leka lite längre stunder utan gnäll. Han är lite tuffare än vad jag är, och det märker ju Miliam såklart; mamma tar upp mig direkt, pappa gör det inte lika lätt!
Vi tänker inte vänja Miliam av med att äta på nätterna då varken jag eller Christian klarar av att höra honom gråta över något som han kan få utan att någon mår dåligt av det.
Vi har inga problem att gå upp och värma välling på natten och Miliam somnar om direkt efter han ätit, så vad är problemet?? Mjäkigt och barnsligt tänkande av oss?? Möjligt, men så tänker vi!
Miliam kommer få sova hos oss precis så länge han själv vill! Jag kunde inte bry mig mindre om att han sover i våran säng. Det är bara sååå mysigt och han känner sig trygg!
Vi håller Miliam borta från djur så mycket som det går! Hemma hos farmor så får hundrarna nosa på hans fötter en stund tills dom blir nöjda men sen får dom inte vara i närheten av honom mer. Anledning? Jag är livrädd att han ska bli biten och att dom ska slicka honom i ansiktet eller på händerna som han sen stoppar in i munnen och får i sig en massa apaäckliga bakterier.
När han blir större kommer han såklart få klappa dom och så, men jag kommer ha stenkoll på honom hela tiden! Djur har creepy bakterier och är oberäkneliga! Så är det bara! Vi hade katter när vi var små som vi slet och drog i. Mamma säger nu att hon inte förstår hur hon och pappa tyckte att det var helt okej att vi krälade omkring och drog i deras päls och riskerade att bli sönderrivna. Plus att min kära bror gärna tog sig smakbitar av kattmaten! haha, uäck!!
Jaa det här var lite smågrejer som vi kör med just nu och som vi har det här hemma! Jag upprepar att detta helt och hållet är mina och Christians åsikter och att ni som har djur och tycker att det är helt okej med små barn inte behöver bli provocerade för detta är bara vad VI tycker!
Nu slumrar lillemille och jag ska kolla på ett avsnitt till av Tonårsbossen! Så roligt (och sjukt) program!!
Stoppa mig någon!!
Att låta mig gå in på "Kotten" här i stan är iiiiiinte bra om jag ska hålla i pengarna! Gaaah, älskar deras kläder!! Har fastnat speciellt för Geggamojas kläder! Såå fina mössor och bodys.
Idag fick en mössa och dregglis följa med därifrån! Men tror jag ska smita in och köpa en liten outfit som jag hittade också en dag!
Chris är lika galen i att köpa kläder till lillagris som jag så det finns inte mycket stopp...! (Inom rimliga gränser såklart! Vi har inte lärt oss skita pengar än! Hehe!)
Nu är maten klaaar!
Föräldraledigt och dagistime!
Ni vet ju var jag står i dagis-frågan vid det här laget, men föräldraledigheten då?? Hur delar vi på den??
Jo, vi gör som så att jag är och kommer vara hemma mestadels av tiden. Chris har ju sina 60 dagar som är bara hans och ca hälften av dom kommer han ta ut i sommar när jag ska jobba.
Först var tanken att han skulle varit hemma hela sommaren men det föll sig som så att han behövde jobba fyra veckor ändå. På mitt jobb har vi sommarperiod mellan v. 26 - 33. Så jag kommer jobba dom två första veckorna i första perioden, sen vara hemma fyra veckor och sen jobba dom två sista i andra perioden.
Elakt att Chris bara "får" vara hemma fyra veckor i sommar?? Nää, inte överdrivet. Han tar semster midsommarveckan också och ett par veckor till i augusti + att vi ska åka utomlands i slutet av augusti så han får allt sin lilla ledighet han med, fast tillsammans med moi då! Tihi! (Som prinsessan Madde skulle ha sagt!)
Hur länge ska jag vara hemma då??
Jaa helst skulle jag vilja vara hemma med Miliam på heltid fram tills september 2014. Men efter ett år måste man ju börja ta ut 100 % på föräldradagarna (därför vi snålar som faaaaan med dom nu!) så jag kommer börja jobba så smått i typ oktober eller så. Till exempel mina helger.
Innan Miliam är två år kommer han iallafall inte att gå på dagis, utan vi kommer pussla med våra arbetstider (där vi har en himla bonus att jag jobbar natt och bara 11 nätter på 5 veckor!) så att allt kommer passa in! Kan hända att vi behöver barnvakt nån timme då Chris slutar 22.00 och jag börjar 21.15 nån gång, men vi kommer lösa det mesta med hjälp av bra planering!
Chris jobbar ju oregelbundet också så han får ju heldagar med Miliam ändå, utan att behöva vara pappaledig på heltid. Och han är ledig varannan måndag och varannan helg så vi tycker att det funkar bra!
Hur gör ni?? Nån som delar 50/50?? Intressant tycker jag!
Kram!
År 2013...
Jag sminkar mig för att jag tycker att jag blir finare då...
Jag fixar mitt hår för att det ska glänsa och se fint och starkt ut...
Jag har på mig kläder som passar min kropp och som jag tycker är fina...
Jag matchar mina kläder med smycken för att jag tycker att det är roligt och ser snyggt ut...
Jag köper massor av kläder till min son för att jag älskar det...
Jag klär min son i blått, svart, grönt, turkos, rött, limegrönt och grått för att han är kille och jag tycker att det är finast så på honom...
Jag matchar Miliams kläder med snygga mössor, jackor, filtar och skor för att det är just snyggt...
Jag har mitt hem städat och fint för att det är så det ska vara tycker jag...
Jag går inte helt osminkad och ofixad på stan för jag trivs inte med det...
Jag tycker inte om att gå hemma en hel dag och vara mega-sunkig...
Jag älskar att piffa upp mig till tänderna när jag ska ut och festa och detta för att jag trivs så bra med det och för att andra ska tycka att "jomen visst är hon änna lite söter ändå!"
Jag mår bra, är omgiven av människor som jag älskar och som älskar mig. Jag har ingen ångest, känner ingen press, gör allt för att jag vill inte för att jag känner att jag måste.
År 2013 är detta snudd på barnmisshandel! År 2013 mår jag fruktansvärt dåligt psykiskt och gör allt för att behaga andra! År 2013 är jag en inskränkt och rädd människa som inte vågar öppna ögonen och se vilka könsnormer jag förespråkar! År 2013 är detta helt galet och åt helvete fel!!
I min värld är detta helt rätt och jag njuter varje dag!♥
Mammaträff!
Haft ett gäng superhärliga mammor och barn här på fika i eftermiddag! Så roligt att träffas allihopa nu när kidsen blivit så stora! Störtsköna personligheter dom börjar utveckla! Hihi!
Alltid roligt med bebissnack också, som det blir 97% av tiden! Men det är gött att prata med dom som går igenom samma sak precis nu. Utbyta tips och erfarenheter! Det uppskattas alltid! Nu ska vi boka in en vinkväll också!!! En kväll bara vi tjejer utan barn! Wohoo!
Annars har påskhelgen varit lugn och harmonisk! Varit hos alla familjer och ätit påskmat och en massa godis!! Yammie!! En härlig helg helt enkelt! Men det är skönt att dom röda dagarna är slut nu så man kan leva normalt utan att behöva tänka "eller är det söndag idag??"
På söndag har jag fixat barnvakt så jag och Christian ska åka ner till Göteborg och kolla på fotboll! IFK spelar sin första hemmamatch för säsongen och det ska ju såklart bevittnas! Jag har tvättat våra fina matchtröjor och plockat fram halsdukarna! Nu ska Poseidon skina!
Shoppa till Miliam ska vi ju göra också såklart! Har väntat på att få köpa IFK-nappar till honom!! Det ska bli roligt att få komma iväg lite själva också!
Igår köpte vi en fluffpuff till Miliam som han kan sitta i! Den är helt fantastisk och ytterligare en grej som borde vara en mänsklig rättighet! Hihi. I den här kan han välta åt alla håll och kanter och slänga sig bakåt utan att slå sig! Den är grym!! Såhär glad är man när man är nybadad och sitter i den:
Nu ska jag plocka undan efter fikadejten och fortsätta kolla på "Torka aldrig tårar utan handskar" Jaa, jag har börjat om på den igen! hehe!
Kram!
