Jag läser som ni vet vääääldigt många bloggar! Bland dom finns Elaine Eksvärds blogg. Tycker väldigt mycket om den kvinnan! Jordnära, härlig, mysig, rolig, ärlig och framför allt inte det minsta skrytsam eller dryg! Hon är en av mina stora favoriter!
Häromdagen skrev hon lite snabbt om kläder till hennes son. Att hon inte är det minsta intresserad och bara ser allt praktiskt och att hennes man är den som köper alla hans kläder. Hon tar på det som ligger överst i lådan.
Där blev jag lite fundersam...
Visst, vi snackar barn här. Dom bryr sig inte ett dyft om vad dom har på sig, eller om dom ens har nånting på sig så länge dom inte fryser! Men, är det ändå inte liiiiite roligt att köpa och matcha ihop fina kläder?? Nu menar jag inte märkeskläder som "fina kläder" utan kläder i alla kategorier?
Jag snackar att matcha ihop ett par fina jeans med en snygg tröja och en snygg mössa, till exempel! Jag är smått besatt av mössor och Miliam har några stycken som vi väljer mellan utifrån resten av outfiten. Samma sak med filtar i vagnen; jag är en filtoman och knarkar olika färger på filtar!!
Detta kan ha med att göra att jag var en riktig dock-fanatiker när jag var liten! Barbiedockor lekte jag också med, men inte i närheten så mycket som med vanliga dockor! Åhh jag älskade det! Mamma sydde fina dockkläder som jag paltade på och av dagen lång!
Miliam är nu min livs levande docka! Jag fullkomligt älskar att gå och shoppa kläder till honom! Att veta att turkos och starka färger framhäver hans underbara ögon ännu mer och leta kläder i dom färgerna. Att välja kläder till honom på morgonen är fantastiskt roligt! Dom jeansen med den nej den!! tröjan och såklart dom sockarna. Och sen när vi går ut så passar det ju super med den filten, den mössan och den jackan!
Jag tycker att det är så roligt och hoppas att mitt intresse kan smitta av sig på Miliam! Christian är ju också tetig med sina kläder och tar inte på sig vad som helst, så han kommer ju få inspiration från två håll!
Vad tycker ni?? Är det löjligt och fåfängt att hålla på såhär med barn? Eller är det innerst inne varje mammas dröm att äntligen få mixa och matcha dom där bebiskläderna som man längtat efter så??
Mina favoriter; mössan och jackan och "skorna"! Och såklart killarna! Mina älsklingar!
Man kan ju ha tusen olika åsikter om detta med amning, dagis (ja jag vägrar säga förskola!), märkeskläder, samsovning, mat på natten och allt vad det nu finns att prata om i föräldravärlden!
Men kan inte alla vara överens om att rökning är skadligt för alla? Och kan man inte vara överens om att skona barnen från detta helvetes-gift??
På olika bloggar kan man läsa om detta med rökning och barn. Folk som väljer att fortsätta röka trots att dom är gravida. Mammor som går med sina små bebisar i bärsele och röker samtidigt. Röker inomhus och i bilen. Och tycker att "Såååå farligt är det ju inte!"
Verkligen?? Besök en KOL-avdelning på sjukhuset så tror jag att dom flesta ändrar uppfattning efteråt. Man gör sina barn till passiva rökare. Man gör barnens kompisar till passiva rökare.
Vissa säger att det är lika hemskt att dricka alkohol inför barn. Och jo där håller jag med till viss del. Alkoholmissbruk, vilda fester och aspackade föräldrar är något som borde vara olagligt! Men om jag dricker ett glas vin med Miliam i knät så tar inte hans lilla kropp skada av det! Det gör den dock om jag väljer att tända en cigarett och ha honom i knät!
Varför försöker folk försköna rökning? Göra den till något som inte är farligt när alla vet hur farlig den är? För att inte tala om äcklig!! Jag har svårt att tycka synd om en människa som har rökat sig till lungcancer. Jag är säkert en hemsk person, men jag har svårt för det!
Jag har fått höra en fin kommentar när jag och en f.d. kompis pratade om rökning en gång. Hon rökte hyfsat mycket och väldigt mycket på fester. Jag sa att jag inte förstod det här med feströkning (eller snus för den delen!) och tyckte att det var rätt äckligt!
Kommentaren blev: "Du har aldrig provat att röka så du kan inte säga något!"
Eeehh, que?? Att rökning är skadligt för kroppen finns det ingen som kan säga emot! Att rökning luktar vidrigt finns det heller ingen som kan säga emot. Att man får en kick av rökning och särskilt i samband med alkohol; visst det kanske man får. Men då tar jag hellre en till shot med Turkisk peppar och får en kick på det sättet istället!
Dessutom är jag jäkligt glad att jag inte vet hur en cigarett smakar! Jag är inte speciellt nyfiken faktiskt.
Ett dömande blogginlägg? Absolut! Men det här är exakt vad jag tycker om detta ämne! Och när jag ser en gravid kvinna som röker så blir jag ledsen! Det ser så hemskt ut.... Det ser faktiskt VIDRIGT ut!
33% tycker att det är LÄMPLIGT (inget "måste för att vi måste tjäna peeeengar!!) att barnen börjar dagis när dom är 2 år gamla!!
Jag blir mörkrädd, seriöst! Lämpligast är väl att man är hemma med sina småttingar så länge som möjligt??
Lämpligt... Det är väl ALDRIG lämpligt att lämna bort sina barn hela dagar för att få egentid och få in två heltidslöner även om det inte behövs??
Jag undrar fortfarande varför man skaffar barn om man tycker att egentiden är viktigare än att sitta på golvet och leka med klossar med sitt eget barn?
Why God, whyyyy??
Det är soooool och varmt idag! Jag har varit på stan och handlat kortärmade kläder till lillgrisen och solskyddsfaktor 50! Miliam har inte pigmentet på sin sida! Hihi!
Nu ligger han och sover i skuggan medan jag sitter och kikar på grabbarna som lägger tak på broderns hus! Otroligt gött att sitta här och sola nyllet lite! Man är ju inte farligt blek...!
Hittade världens sötaste och passande sandaler till Miliam idag! Hade han börjat gå så hade jag inte tvekat att köpa dom!
Hur söta????
Jag läser Blondinbellas blogg hyfsat flitigt nu när hon är gravid! Har aldrig gillat människan förut och gör det inte nu heller, men det ska bli roligt att följa graviditeten för Sveriges äldsta och drygaste 23:åring!
Hon skrev nyss att hon tyckte att det skulle bli häftigt att bli en ung mamma. Häftigt att vara ung mamma? Vad är en ung mamma? Vilka klassas som unga mammor? Medverkarna i "Unga mödrar" såklart, men i övrigt? Är jag en ung mamma med mina 25 år? Jag hade ju inte ens fyllt 25 när Miliam föddes utan gjorde det fyra dagar senare så jag var fortfarande 24. Är det ungt? Varför är det häftigare när man är "ung" än när man är 35?
Jag och Christian har varit tillsammans i över 8 år, bott ihop lika länge, varit förlovade i 6 år och gifta i 2 år. Det är jag väldigt glad för! Vi har upplevt varandras bra och dåliga sidor. Vi har haft vilda fester, varit ute och rest och bara legat och stekt i solen, vi har åkt upp till Stockholm på shoppinghelger, kollat Melodifestvalsfinalen på plats flera gånger och jaa, bara njutit av att vara bara vi två!
Inget av ovanstående är omöjligt att göra ihop med barn (utom dom vilda festerna då) men det blir en helt annan grej! Att ligga och tok-steka i solen i flera timmar kan man inte göra när en liten telning påkallar din uppmärksamhet hela tiden. Barn är inte heller kända för att vara några shopping-freak direkt. Höga ljud och konserter är väl inget drömsenario heller...
Jag är glad att vi hann göra allt vi ville! Jag är underbart glad för att vi gifte oss först! Jag ville satsa 110% på vårat bröllop så att det skulle bli exakt så som vi ville ha det! Jag ville att vi båda skulle kunna gå all in och njuta av middagen och festen fram till småtimmarna utan att behöva tänka på morgondagen eller på någon annan än vi själva! (sen ville jag väldigt gärna ha min kropp intakt i brudklänningen också!)
Det var viktigt för oss båda att våra barn skulle vara planerade och komma när vi kände oss redo. Efter bröllopet så kändes det bara så himla rätt att skaffa barn direkt! Sen kom ju min älskade lilla mormors bortgång och vi prioriterade lite annorlunda för ett tag. Men sen kände vi oss taggade för att skaffa en liten gosebebis och simsalapokus!
Summan av detta inlägg: För mig var det viktigt att få mitt drömbröllop först och barn sen! Jag är glad över att vi varit tillsammans såpass länge som vi varit så att vi vet exakt vart vi har varandra!
Jag tycker väl inte att det är så häftigt att vara en ung mamma.... Däremot är det GRYMT häftigt att vara MAMMA!!!♥
När det kommer till föräldraskap och barn så finns det två saker jag brinner för; amning och dagis. Fast inte i någon "positiv" bemärkelse eller hur man ska säga.
Ni vet ju redan att jag vill vara hemma med Miliam så länge som möjligt och inte ha honom på dagis! Men, det var inte dagis det här inlägget skulle handla om.
Utan amning.
Denna amningshysterin som breder ut sig och som får oss som inte ammade våra barn att känna oss som sämsta morsorna norr om ekvatorn!
Jag valde ju, efter mjölkstockning, konstant feber, inflammation och såriga, blödande, vätskande brötstvårtor, att sluta amma. Detta efter en och en halv vecka. Miliam fick istället ersättning som han glatt mumsade i sig från första början. Min feber försvann, likaså inflammationen med hjälp av pencillin, och brösten slutade att värka dag och natt. Jag fick tillbaka min energi, blev glad och pigg!!
Visst är det fantastiskt??
Näää, inte om man är en riktig mamma! Då står man fanimig ut och gör AAAAAALLT för att amningen ska fungera. Det kommer igång till slut. Kämpa på! Låt honom äta 24 timmar om dygnet! Vad du än gör; sluta inte!!!!!!!
Mitt psyke och självförtroende var tillräckligt starkt för att totalt ignorera alla dessa duktiga kommentarer och köra på det sättet som fungerade för mig och mitt barn!
Men jag tänker på dom mammor där ute som kanske mår psykiskt och fysiskt dåligt över amningen. Eller att dom inte kan amma. Dom har ingen mat. Bebisen vrålskriker för att dom är hungriga och maten existerar inte! Men ALLA kan ju amma säger dom... Varför kan inte jag? Varför tycker inte jag att amningen är mysig? Kommer mitt barn hata mig nu när jag inte låter det amma?
Frågor som vandrar runt i huvudet utan någon att få vänliga svar ifrån. Mammabloggar svämmar över med tips för dom som ammar. Testa det här, prova det, lägg barnet så, köp detta. Men var finns stödet till dom som slutar? Dom som inte orkar, kan, vill?
Missförstå mig inte! Amning är det bästa för barnet näringsmässigt sett. Och kan man och vill man ska man självklart kämpa på så mycket man bara orkar för att det ska fungera! Då är det bara att dööööna! Hihi.
Men jag blir ledsen när jag hör kommentarer om att "riktiga mammor ammar!!" "man får inte samma band till bebisen om man inte ammar" Skitsnack!! Du får exakt samma band och mysighetsgrad fastän du ger flaska istället för bröst.
Jag vill ha ut mer information om vad man ska göra om amningen inte fungerar. Vart ska man vända sig? Vem lyssnar? Vem ger råd utan att döma?
Jag vill höja flaskmatande mammor till skyarna för att ni gör det NI tycker är rätt! Du är INTE en sämre mamma än någon annan! Dina barn kommer växa upp till starka självständiga individer trots att dom startade sina liv med ersättning istället för bröstmjölk!
Jag vill finnas här för dom mammor som inte har något stöd i sina tankar om att inte amma! Jag vill visa dom att dom är lika bra och fina mammor mot sina barn som ammande mammor är!
Så nu, ifall det finns någon där ute som vill ha lite stöttning i detta, så kommer här lite fördelar med att INTE amma! Så ni som inte vill se mina hemska uttalanden kan sluta läsa här!
1. Du slipper läckande, spända, onda bröst och risk för mjölkstockning och såriga bröstvårtor!
2. Ditt barn använder dig inte som mänsklig napp! Du behöver inte utsättas för konstant snuttande och känslan av att det bara är du som kan trösta.
3. Du kan spendera en hel dag på stan, en kväll framför en film med dina vänner, en lång promenad, ett biobesök eller något annat utan att behöva tänka på att "snart är nog lillen hungrig där hemma".
4. Vem som helst kan vara barnvakt!
5. Pappan får ett helt annat band till bebisen då han, från start, kan vara med och ge mat! Han kan vara hemma själv en hel dag, eller ännu längre, och känna att han är lika delaktig i matandet som du.
6. Du kan äta och dricka exakt vad du vill utan att behöva tänka på eventuellt magknip eller alkoholhalt. (Missförstå mig rätt; jag förespråkar INTE att man ska supa skallen av sig med en liten bebis hemma!)
7. I mitt fall höll sig Miliam mätt längre på ersättning än när jag ammade. Stort plus på natten!
8. Du kan köra med napp utan problem! En väldig fördel om det är en snuttig bebis med mycket sugbehov! Miliam tog napp andra dagen vi var hemma och sov som en liten godisgris flera timmar i sträck!
Det här var några fördelar med ersättning istället för amning. Minus är väl att man måste värma maten som tar lite tid, plus att blanda ihop den som också tar ett par minuter.
Råd på detta är att ha färdiga flaskor i kylen! Då behöver man bara värma!
Finns det någon själ därute som på nåt sätt mår dåligt, inte vet hur hon ska göra, eller har svårt att hantera kommentarer kring amning så är det bara att kommentera här!! Jag är nog den mest ickedömande människan när det kommer till detta ämnet!
Kram på er!!
