Du är det bästa vi gjort och det viktigaste vi har!

Jaa vi har verkligen ett litet busfrö här hemma! Herregudars! Det går i 190 här hemma konstant mellan 08.00 och 21.00 med en liten sovtimme mitt på dagen! Det märks verkligen att Miliam inte fått många av mina gener utan bara pappas! Haha!

 

Jag har ännu inte träffat nån som tycker att Miliam liknar mig... Folk från min släkt är han lik men inte mig. Att han är mest lik Chris konstaterades redan när han föddes. Det enda han liknar mig på är håret; det är självlockigt, tjockt och växer som gräs! Just nu är hans behov av en klipptid enormt. Får nog bokas i veckan tror jag.

 

Vad pysslar vi med här på dagarna då? Joo, soffan och vardagsrumsbordet är favoritlekplatserna! Där man kan skada sig mest är såklart roligast att leka! Miliams favoritord att säga är "neeeeeej" då vi säger det till honom ungefär 100 gånger om dagen. Det går in i ena örat och ut i det andra. Han lyssnar aldrig. Ibland är det lite roligt och ibland vill man hoppa från balkongen.

 

Som sagt, att det inte klassas som "jobb" att vara föräldraledig är mucho konstigt! Det är inte många stilla sekunder man får uppleva under dagen. Energi till tusen har denna lilla kille. Kanske därför kusinerna har döpt honom till Lillprins Bus! Hihi. 

 

Men rolig och störtskön är han ändå. Och kramig! Vill gärna pussas, kramas och bara vara nära en stund. Vilket han såklart får hela tiden om han vill. Mamma vill det dock oftare än Miliam dessvärre! Haha!

 

 

I eftermiddag får vi besök av faster Victoria och Oskar! Ska bli roligt! Dom är säkert inte trökigt solbrända efter en månad i Thailand! Ingen avundsjuka här inte! 

Och senare ikväll blir det ett gym-pass med Linda! Har kommit in i ett riktigt träningsmode! Kör kettlebell-övningar hemma på kvällarna, powerwalks varje dag och emellanåt ett gym-pass! Riktigt roligt! Dock är jag inte en såndär redig människa som även lägger om kosten när jag börjar träna!

Jag tränar för att kunna äta som jag vill! Tänker inte ändra nåt där inte! Hehe!

 

Puss på er!

 

 

Jag läser säkert tio olika mamma-bloggar och två pappa-bloggar. Alla har kids som är i Miliams ålder eller yngre. Just nu, februari månad och början av året, så är det mycket dagissnack. I kommentarsfälten får bloggarna frågor nääääär barnen ska skolas in på dagis? Är hon inte lite för liten för att börja på dagis nu? Ska han inte skolas in snart, han är ju ändå 1,5 år? Varför är du inte hemma längre? Varför har du varit hemma så länge?

 

Jag kokar snart över av ilska! Varför ska vi lägga oss i varandras liv hela tiden? Varför får inte alla göra som dom vill? Varför ska det endast finnas ETT sätt att uppfostra ett barn på?

Jag grimaserar inte konstigt eller ställer otrevliga frågor till folk som berättar när deras barn började dagis eller hur många timmar de går där i veckan. För jag har inte med det att göra! Det är deras val! Visst, jag tycker inte att det är okej att en liten ettåring har 40-timmarsveckor på dagis om det inte är absolut nödvändigt! Men jag säger det inte högt till den personen som berättar det för mig. 

 

Så varför är det då okej att se ner på oss föräldrar som väljer att stanna hemma länge med våra barn? Varför är vi konstiga för? Varför sticker så i ögonen på vissa att dom måste fälla lite syrliga kommentarer eller hävda sig själva med att deras barn minsann äääääälskar dagis så det är INTE fel att ha dom där!!!!! 

 

Okej.... Så tycker du, så tycker inte jag. Och vilken tur då att vi får uppfostra våra barn på vårt eget sätt! Ni gör som ni vill och vi gör som vi vill!

 

Vi finns, vi föräldrar som tycker att livet när man har små barn är att kräla på golvet och bygga med klossar, kasta bollar, köra med små bilar, sjunga sånger, dansa, gå ut och gå, bygga kojor och jaaa... leka!! Vi finns, vi som vill spendera så mycket tid som möjligt med våra barn! Vi som går ner i arbetstid, lever snålt men ändå rikt då vi istället för pengar får tid till barnen, se dom växa, utvecklas och vara en del av det!

 

För att vara brutalt ärlig; jag har under Miliams första år tagit ut en "lön" på ca 4000 kronor (ibland mindre) för att spara och snåla på dagarna för att kunna vara hemma extra länge! Vi hade den turen att vi kunde göra så och valde då att leva jäkligt snålt men med vetskapen om att när Miliam blev ett år så var det inte dagisdags för honom utan vi kunde lätt vara hemma flera månader till! LYX kallar jag det!

 

Jag är inte arbetsskygg. Jag lever för mitt barn men inte för mitt jobb ! Jag vill att han ska få växa upp på samma sätt som jag och mina syskon gjorde; med någon som alltid var hemma! Mamma eller pappa fanns alltid där! Så vill jag att Miliam och hans framtida syskon ska ha det!

Vi tänker kämpa oss blodiga för att det ska gå! Det är så VI vill ha det! Andra behöver inte ha det så men VI vill ha det så!

 

Är det så svårt att förstå....?? Är det det dåliga samvetet hos dagisföräldrar som spelar in när man får elaka kommentarer som hemmaförälder? Avundsjuka? Oförstånd? Jag vet inte.... Men det tär på en! 

 

Man är inte en dålig förälder om man väljer att vara hemma. Man är inte en dålig förälder om man har barnen på dagis. Vi är alla världens bästa föräldrar till våra egna barn! 

 

Vi måste bara sluta bry oss så mycket om andra och sköta oss själva och våra egna liv! 

 

 

En superbra blogg om man vill ha mer fakta om det här att vara hemma länge med sina barn:

www.hemmaforaldrar.blogspot.com 

 

 

 

En sak jag har funderat på mycket sen jag blev mamma är varför folk är så stressade över när nästa barn ska komma....?? Miliam var inte många dagar gammal när jag fick frågan första gången; när skaffar ni nästa då??

Ööööhh, jag sitter här med en yttepytte bebis! Tror du jag ens tänker tanken på fler barn?!

 

Nu, när Miliam är 16 månader gammal, så får man frågan hela tiden känns det som. När när när när nääääääär kommer nästa?? Folket runtomkring är mer stressade än vad jag själv är.

Men jag säger samma sak hela tiden; för det första tar jag ingenting för givet! Blir det syskon till Miliam är ingen gladare än vi men man ska veta att det inte bara är att bestämma sig för det och så blir det. Vi tänker väl börja försöka så smått när Miliam närmare sig 3 år ungefär.

 

Anledning?

 

Vi har en enormt energisk, sprallig, klåfingrig och busig liten kille här hemma. Men samtidigt en kille som vill vara nära, bli buren och vägrar leka längre stunder för sig själv. Så sanningen är; jag skulle inte orka!!!! 

Jag skulle inte orka vara gravid med ett sånt litet yrväder och jag skulle inte orka med en nyfödd bebbe plus ett litet yrväder. 

 

Mina förhoppningar är att jag ska klara att vara hemma med Miliam och hans syskon. Det önskar jag högst av allt att jag ska klara! Det är verkligen min dröm! Men det är svårt om det är tätt mellan barnen och den äldsta inte är tillräckligt stor för att kunna underhålla sig själv litegrann under tiden man ger mat, byter blöja etc. 

Eller så tänker iallafall jag. 

 

Sååå, vi har alltså ingen större brådska! Vi njuter för fullt av våran sprattelfrasse här hemma som är världens största charmtroll! Vi njuter av att bara ha ett barn att lägga fokus och kärlek på! Det räcker för oss än! 

 

Men visst ska jag erkänna att..... det kliar i mina bebisarmar!!!!!!

Nu är sötebrödsdagarna slut! Nu vinkar vi hejdå till lata dagar hemma med lillgrisens sällskap! Japp, det är dags att återgå till jobbet! Dundunduuuuuun!!!

 

Hehe, nejdå så farligt är det inte! Men det är två frågor som vi, eller mestadels jag, får just nu och det är när ska du börja jobba? och har ni ställt er i dagiskö?

På fråga nummer ett så är svaret; ja jag ska börja jobba nu i februari! Varannan helg. Jag kommer jobba dom helger när Chris är ledig. Således kommer vi inte vara lediga ihop på helgerna på väääääldigt länge! Jobbigt? Tråkigt? Jovisst, men där kommer vi osökt in på fråga nummer två. 

 

Nej, vi har inte ställt oss i nån dagiskö. Vi ska köra såhär fram till sommaren och se hur det funkar. Eftersom vi levt på hyfsat mycket mindre pengar när jag var mammaledig än vad vi kommer göra nu så lär vi ju inte få det sämre men man vet aldrig hur det kommer gå rent praktiskt. 

Chris är ju ledig varannan måndag och kommer aningen ta föräldradagar eller jobba kväll övriga måndagar då jag slutar 07.15 måndag morgon och han vanligtvis börjar 07.00 och så behöver ju jag sova några minuter på förmiddagen!

Så vi kommer kunna umgås ändå även fast vi inte är lediga helgerna ihop. Sen kan jag ju alltid ta semester om vi ska hitta på nåt trivsamt nån helg. 

 

Så kommer vi att köra fram till sommaren. Jag ber till Gud att detta kommer funka och att det kommer fungera länge till! Att kunna vara hemma med Miliam är ju min stora dröm som jag inte kommer släppa i första taget!!

 

Visst skulle det underlätta med en kommun som erbjuder vårdnadsbidrag och ett regeringsval där dom röda inte får makten men vi ska nog överleva iallafall!

 

 

NU är det dags för final i Paradise Hotel och jag pendlar mellan nervositet och lugn. Magkänslan säger att vidrigt vidriga Jeppe kommer vinna och ta alla pengar själv men nånstans finns hoppet att Tobbe och Mia ska kamma hem allt! 

 

Puss!