Du är det bästa vi gjort och det viktigaste vi har!

En sak jag har funderat på mycket sen jag blev mamma är varför folk är så stressade över när nästa barn ska komma....?? Miliam var inte många dagar gammal när jag fick frågan första gången; när skaffar ni nästa då??

Ööööhh, jag sitter här med en yttepytte bebis! Tror du jag ens tänker tanken på fler barn?!

 

Nu, när Miliam är 16 månader gammal, så får man frågan hela tiden känns det som. När när när när nääääääär kommer nästa?? Folket runtomkring är mer stressade än vad jag själv är.

Men jag säger samma sak hela tiden; för det första tar jag ingenting för givet! Blir det syskon till Miliam är ingen gladare än vi men man ska veta att det inte bara är att bestämma sig för det och så blir det. Vi tänker väl börja försöka så smått när Miliam närmare sig 3 år ungefär.

 

Anledning?

 

Vi har en enormt energisk, sprallig, klåfingrig och busig liten kille här hemma. Men samtidigt en kille som vill vara nära, bli buren och vägrar leka längre stunder för sig själv. Så sanningen är; jag skulle inte orka!!!! 

Jag skulle inte orka vara gravid med ett sånt litet yrväder och jag skulle inte orka med en nyfödd bebbe plus ett litet yrväder. 

 

Mina förhoppningar är att jag ska klara att vara hemma med Miliam och hans syskon. Det önskar jag högst av allt att jag ska klara! Det är verkligen min dröm! Men det är svårt om det är tätt mellan barnen och den äldsta inte är tillräckligt stor för att kunna underhålla sig själv litegrann under tiden man ger mat, byter blöja etc. 

Eller så tänker iallafall jag. 

 

Sååå, vi har alltså ingen större brådska! Vi njuter för fullt av våran sprattelfrasse här hemma som är världens största charmtroll! Vi njuter av att bara ha ett barn att lägga fokus och kärlek på! Det räcker för oss än! 

 

Men visst ska jag erkänna att..... det kliar i mina bebisarmar!!!!!!