Bespara mig snacket om era/andras perfekta barn!
Jag är en lättprovocerad människa som dock lyckas dölja detta hyfsat väl.... oftast.... emellanåt....ibland. Jag kan sitta och le och lyssna och inte visa vad jag egentligen tycker. Men ibland, när jag är trött som ett as och för mycket frågor och funderingar snurrar i huvudet då brister det. Rejält.
Miliam har aldrig sovit hela nätter. Första gången det hände var när han fick sin första tand och vi gav honom alvedon till natten. Då däckade han. Sen slutade vi med det efter ett par dagar och så var vi tillbaka på ruta ett. Nästa gång det hände var en helt vanlig natt och han sov så gott i sin egen säng heeeela natten. Både jag och Chris vaknade med hjärtstillestånd när vi märkte att han inte låg mellan oss!Men, det var en engångsföreteelse.
När han föddes hade jag förberett mig på skrik och gråt och vaknätter konstant. När Miliam visade sig vara en bebis som vaknade för mat och sen somnade om så var ju lyckan total!! Han var en redig liten gosse men som fortfarande åt på nätterna. Nu, snart ett år gammal, krånglar han som en galning nätterna igenom. Han är inte vaken men gnäller, rullar omkring, börjar gråta, kommer inte till ro... Ja, han äter fortfarande på nätterna! Föräldrar från helvetet är vi, jag vet!
Nu har ytterligare två tänder spruckit fram och såklart har detta påverkat hans sömn! Men efter tre veckor av bara ett par timmars sömn varje natt så är man ganska trött. På bristningsgränsen! Man ler, skrattar, umgås men gör detta på reservbatterier.... Smink gör underverk för trötta blodsprängda ögon så folk inte ska bli vettskrämda.
Men värre än denna trötthet; att få upptryckt i ansiktet om andra barn... Barn som är så rediga. Barn som somnar klockan sju på kvällen och sover till tio nästa förmiddag (okej en liiiiiten överdrift!) Barn vars föräldrar inte har något som helst filter utan bara babblar i oändlighet om hur REDIGA och SNÄLLA och DUKTIGA barn dom har som sover så snällt och har gjort HELA TIDEN FRÅN DEN DAGEN DOM FÖDDES!!!!!!
Dessa föräldrar eller övrigt folk som tycker att detta är helt okej att tröka upp i nyllet på oss zombie-föräldrar: FUCK OFF!Säger jag att jag inte har sovit på tre veckor så kanske man ska hålla käften om hur bra lille Klas-Katrin sover där hemma. Man kanske ska inse att "hon vill nog inte höra om mitt perfekta barn. Jag ska nog vara tyst och bara lyssna"Vad sägs om att skaffa ett sånt där filter. Ett filter som hjälper dig att "oooops, detta ska jag inte säga" eller "detta ska jag nog inte göra".
Varför denna ständiga jämförelse med våra barn?? Mår jag bättre av att berätta för min väninna som har svårt att få Klas-Katrin att äta mat att Miliam minsann äter ALLT utan problem?? Eller kan jag kanske i det läget knipa käft och bekräfta henne i hennes oro och ge lite stöd istället? Och om hon frågar om Miliams matvanor så kan jag berätta försiktigt och kanske utelämna vissa delar??
Hatten av för alla er mammor och pappor där ute som vågar säga att ni inte har ett 100% perfekt barn. Och STOR styrkekram till er zombie-föräldrar som, liksom jag och min man, går dag ut och dag in i en konstant dimma men som inte ger upp utan fortsätter tack vare att våra barn är det bästa som finns på jorden!
Var bara tvungen att skriva av mig!
Kram!
Miliam har aldrig sovit hela nätter. Första gången det hände var när han fick sin första tand och vi gav honom alvedon till natten. Då däckade han. Sen slutade vi med det efter ett par dagar och så var vi tillbaka på ruta ett. Nästa gång det hände var en helt vanlig natt och han sov så gott i sin egen säng heeeela natten. Både jag och Chris vaknade med hjärtstillestånd när vi märkte att han inte låg mellan oss!Men, det var en engångsföreteelse.
När han föddes hade jag förberett mig på skrik och gråt och vaknätter konstant. När Miliam visade sig vara en bebis som vaknade för mat och sen somnade om så var ju lyckan total!! Han var en redig liten gosse men som fortfarande åt på nätterna. Nu, snart ett år gammal, krånglar han som en galning nätterna igenom. Han är inte vaken men gnäller, rullar omkring, börjar gråta, kommer inte till ro... Ja, han äter fortfarande på nätterna! Föräldrar från helvetet är vi, jag vet!
Nu har ytterligare två tänder spruckit fram och såklart har detta påverkat hans sömn! Men efter tre veckor av bara ett par timmars sömn varje natt så är man ganska trött. På bristningsgränsen! Man ler, skrattar, umgås men gör detta på reservbatterier.... Smink gör underverk för trötta blodsprängda ögon så folk inte ska bli vettskrämda.
Men värre än denna trötthet; att få upptryckt i ansiktet om andra barn... Barn som är så rediga. Barn som somnar klockan sju på kvällen och sover till tio nästa förmiddag (okej en liiiiiten överdrift!) Barn vars föräldrar inte har något som helst filter utan bara babblar i oändlighet om hur REDIGA och SNÄLLA och DUKTIGA barn dom har som sover så snällt och har gjort HELA TIDEN FRÅN DEN DAGEN DOM FÖDDES!!!!!!
Dessa föräldrar eller övrigt folk som tycker att detta är helt okej att tröka upp i nyllet på oss zombie-föräldrar: FUCK OFF!Säger jag att jag inte har sovit på tre veckor så kanske man ska hålla käften om hur bra lille Klas-Katrin sover där hemma. Man kanske ska inse att "hon vill nog inte höra om mitt perfekta barn. Jag ska nog vara tyst och bara lyssna"Vad sägs om att skaffa ett sånt där filter. Ett filter som hjälper dig att "oooops, detta ska jag inte säga" eller "detta ska jag nog inte göra".
Varför denna ständiga jämförelse med våra barn?? Mår jag bättre av att berätta för min väninna som har svårt att få Klas-Katrin att äta mat att Miliam minsann äter ALLT utan problem?? Eller kan jag kanske i det läget knipa käft och bekräfta henne i hennes oro och ge lite stöd istället? Och om hon frågar om Miliams matvanor så kan jag berätta försiktigt och kanske utelämna vissa delar??
Hatten av för alla er mammor och pappor där ute som vågar säga att ni inte har ett 100% perfekt barn. Och STOR styrkekram till er zombie-föräldrar som, liksom jag och min man, går dag ut och dag in i en konstant dimma men som inte ger upp utan fortsätter tack vare att våra barn är det bästa som finns på jorden!
Var bara tvungen att skriva av mig!
Kram!
Kommentarer
Postat av: Elenor Claesson
Bra skrivit!! Förstår inte heller hur folk lyckas få helt "perfekta" barn. Agnes kronglar på kvällen innan hon väl somnar men vi är lyckligt lottade att få sova i stort sett hela natten. Tycker synd om er för sömn är ju det heligaste som finns. Men underbart att du har modet uppe och ändå kämpar på. Ibland håller jag med om att man får välja vad man säger. Jobbigt med ständig jämförelse av barn hela tiden. Alla är personliga individer!!!
Trackback
