Du är det bästa vi gjort och det viktigaste vi har!

Nu sover lillgrisen i sin säng och jag kan sätta mig och printa lite här på bloggen! Tänkte ju som sagt skriva om förlossningen som var en sväng ner till helvetet och tillbaka.... men det kommer aldrig att gå. Det är för mycket som behövs förklaras och skrivas om så det skulle bli en halv roman! Och dessutom är jag värdelös på att förklara ordentligt och svävar bara iväg.

 

Kortfattat kan man väl säga som så att KSS kommer aldrig nånsin att få besök av mig igen då det är dags för syskon till Miliam! Barnmorskor som var väldigt gulliga på ett sätt men rent idiotiska när det kom till smärtlindring, stresshantering och information!

 

Jag och min barnmorska på MVC hade skrivit ihop lite önskemål från min sida. Bland annat att jag INTE ville ha lustgas eller sterila kvaddlar, förutom det ville jag ha all smärtlindring som existerar, jag ville duscha/bada och jag ville få bra med information om hur allt gick!

 

Tror ni jag fick nåt av detta?? Nej! Vad tror ni den enda smärtlindring jag blev erbjuden var? Jo, sterila kvaddlar och lustgas!!! Testade lustgasen i två sekunder innan jag slängde bort klaustrofobi-masken! För att minska något på den vidriga smärtan så gick jag med på kvaddlarna efter enorma påtryckningar från BM. Dom hjälpte i ca 40 minuter innan dom avtog och sen vägrade jag dom en gång till. Värdelöst!

 

Jag var öppen 10 cm när vi kom in och fick då veta att smärtlindringen som jag ville ha, epidural eller liknande, var helt uteslutet! Dum som jag var så visste jag inte att man visst kan få epidural när man är såpass öppen men det kan stanna av värkarbetet! 

Jag trodde också att när man är öppen 10 cm så kommer det hela gå ganska fort men icke! I FEM fucking timmar låg jag med denna smärta från helvetet utan som nån helst förståelse eller hjälp från BM. 

 

Att det sen kom in olika barnmorskor typ varje gång och att dom var stressade till tänderna och avslutade varje mening med "jag kommer tillbaka sen" och vips så var dom borta utan att jag visste nåt om hur långt det hade gått och hur långt det kunde vara kvar. Varken jag eller Christian visste nånting alls....

 

Vattnet gick aldrig heller men tror ni dom tog hål på hinnorna?? Näääääääää! "Det kommer gå av sig självt! Det är bäst när det gör det!" Ja det är det säkert men när det inte går då?! Till slut tog dom hinnorna och Miliam är född ca 40 minuter efteråt. Helt otroligt!

 

Jag är jättebesviken och hade en fruktansvärd första upplevelse! Att jag sen sprack och dom fick sy och inte gav mig tillräcklig bedövning så att dom sydde det sista helt utan bedövning avslutade ju inte det hela bättre!

 

Jag vill absolut inte skrämma upp nån, dom flesta jag pratade med innan sa att deras förlossningar hade varit superbra och dom fick smärtlindring i perfekt tid och skulle kunnat tänka sig att göra om det efter två minuter, så alla upplevelser är olika som tur är!

 

Men jag är avskräckt för resten av livet kan jag säga! Det här är bara en liten del av allt som hände men jag orkar inte skriva ut mer då det som sagt kommer bli hur långt som helst! 

 

Miliam ska absolut få syskon men då lär jag behöva prata igenom allt detta ordentligt med någon. Ett kejsarsnitt står högst upp på önskelistan, men jag veeeet att det är typ 0 % chans att det skulle kunna inträffa. 

 

Såhär i efterhand, när jag ser min underbare son, så skulle jag göra om det tusentals gånger för hans skull! Det finaste, vackraste och bästa i mitt liv!♥ Men det sitter långt inne att göra om det.......

 

Lite luddigt formulerat och det låter som om jag är en gnällspik av högsta rang med världens taskigaste smärttröskel, men till saken hör att smärtan i sig var noll gentemot det svek och totala ignorerandet jag kände från barnmorskorna. 

 

Nää nu ska jag sluta tänka på detta och istället spela lite på nya telefonen medan älsklingen sover!

 

Kram!