Finns det någon där ute som är en perfekt mamma?

Eller pappa för den delen! (Vi ska ju vara äckligt jämställda såklart!) 
 
Det jag menar är; är det någon där ute som har en perfekt tillvaro med sitt/sina barn? Jag är tveksam... Jag har det inte iallafall.
Från den dagen Miliam föddes har vi fått höra att vi har det så lätt! "Ni vet ju inte vad det vill säga att ha barn!!" Och jaa visst hade vi det lätt då han dom första veckorna då han endast åt och sov! Sömn led vi inte brist på som många andra gör. Men var det så lätt ändå??
 
Min amning krånglade ju vilket ledde till att jag efter en och en halv vecka slutade och vi började med ersättning istället. Kände man sig värdelös och som sämsta morsan söder om Dalälven? Japp! 
"Men hallåååå! Eran unge soooooover ju på nätterna! Vad fan klagar du för??" Njaa, jag klagade väl inte direkt, men det var ett nederlag att inte kunna amma sitt barn som tydligen var så fruktansvärt lätt för alla andra! 
Så så lätt hade vi det inte! Men det beror ju på vad man väljer att se också!
 
Jag bestämde mig ju för att det inte skulle vara ett nederlag det här med amningen. Att Miliam kommer klara sig lika bra som ett barn som ammats tills dom börjar gymnasiet! Men jag har fått försvara mig otaliga gånger och haft enorma diskussioner! 
 
Sen blev lilla minibebisen ett par månader äldre och det började bli svårare att få honom att sova på dagen för sig själv. Allra bäst sover han, fortfarande, i famnen under dagen! Kvällarna blev gnälliga och låååånga! När man till slut gjort allt man kan och det fortfarande gnälls och klockan endast är halv sju.... Då är man beredd att säga  upp sig! 
 
Miliam är världens gladaste lille kille! Charmtroll nummer ett och en riktig liten krambjörn! Och jag vet att vi har haft det lättare än många andra, och har nog så än idag, men att komma och säga att vi, eller någon annan, har det sååååå lätt; det är att göra bort sig rejält!
 
Av det som skrivs på Facebook eller på folks bloggar är bara en liten minidel av familjelivet! Testa på en annans familjeliv i en vecka så kan man komma och snacka sen!
 
Ett tips som jag brukar använda mig utav när Miliam kräver att bli buren konstant fyra timmar i sträck är detta; 
Han kommer att bli stor! Han kommer att växa mer och mer och till slut vill han knappt kramas! Den här gosetiden kommer aldrig tillbaka! Försök NJUT av den istället för att klaga och sucka! 
Såhär små kommer våra gullungar aldrig bli igen!
 

Puss!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0