Det blir långt och luddigt, men så funkar jag!
Det får bli ett långt inlägg här med en förklaring känner jag, då jag tydligen uttryckte mig lite dåligt/luddigt/idiotiskt i förra! För mig var det glasklart men inte för andra och då får man förklara tydligare!
För det första går min blogg inte ut på att provocera eller se ner på människor med andra åsikter. Isåfall skulle jag kunna läsa dom ca 30 bloggar jag följer då alla har andra åsikter än jag! Jag tycker det är intressant och roligt! Med det sagt så kommer här ett tydligare inlägg om min syn på dagis!
Som jag ser det så är det så att i Sverige idag så är man hemma med sitt barn i ca ett och ett halvt år. Möjligen två år innan "jobbsuget" sätter in och man vill tillbaka till arbetet! Dagisplats ordnas, båda föräldrarna kan gå på sina heltidstjänster igen, pengarna rullar in och familjen är överlycklig! Eller...??
Jag tror inte det är så. (Notera nu att detta är mina åsikter och tankar! It's my blog!) Som förälder saknar man ibland dom ekonomiska möjligheterna man hade innan man fick barn. Sen skulle hela tiden en vara hemma och inte få ut sådär våldsamt många tusenlappar i månaden och mycket ansvar hamnar på den som fortfarande jobbar. Det blir träligt och jävligt tråkigt att inte ha så mycket pengar att spendera på roliga saker när räkningarna är betalda.
Men måste båda två jobba heltid?? Ja, i en del fall så måste man faktiskt det! För att klara av räkningarna så måste båda jobba så mycket dom bara kan!
Men i vissa fall så skulle det räcka att EN av föräldrarna jobbar heltid medan den andre kanske bara jobbar 70 - 75%. Tro mig, det blir en jäkla skillnad!
Jag vet en hel del folk som jobbar heltid med små små barn bara för att kunna åka utomlands två gånger om året, köpa nya bilar, nya teknikprylar till hemmet, shoppa utan att titta på prislappen osv. För att kunna leva som dom gjorde innan barnen. Men enligt mig, så är den tiden lite förbi!
Vi valde att vänta med att skaffa barn tills båda hade stabila och fasta jobb! Sen vill jag ha minst tre år mellan mina barn, vilket betyder att vi klarar oss i en trea ganska länge! Därav inte så hög hyra!
Vi snålar och sparar på det vi kan. Jag har till exempel inte köpt ett enda nytt klädesplagg, förutom klänningen jag hade på brorsans bröllop, sen jag blev gravid! (Eller ja, gravidkläder så såklart men dom har jag ju inte nu direkt....)
Vi räknar ut exakt hur mycket jag behöver ta ut varje månad för att klara min del av räkningarna plus att ha lite kvar att göra andra saker för. Och jag kan säga att det handlar inte om över 1000 kronor som jag får över! Vi snålar som fan på föräldradagarna för att kunna vara hemma längre, när vi sen efter ett år måste ta ut fullt!
Vi har definitivt INTE pengar i överflöd utan är istället överjävligt snåla! Vi sitter ofta och pratar om hur vi ska göra sen.... Jag har aldrig gått på dagis eller hos dagmamma. Min mamma har varit hemma med oss fram tills vi började lekis! Sicken underbar barndom jag minns det som! (Ta det inte fel nu; eran barndom var säkert exakt lika bra tror jag!) Men i detta bottnar min beslutsamhet att vara hemma så länge som möjligt med Miliam för att han ska få uppleva samma sak!
För mig har det varit en självklarhet att leva på mindre pengar under Miliams uppväxt! Ett barn vill ha sina föräldrar nära, inte en jävla massa pengar! Det är min åsikt! För mig betyder jobbet ingenting i jämförelse med min son! Jobbet är ett nödvändigt ont för att kunna leva, men that's it! Miliams barndom kommer aldrig tillbaka; mitt jobb ska jag ha över 40 år till! Jag hinner nog med det också....!
Jag och mina syskon har som sagt inte gått på dagis, men ändå blivit normala.... Det måste ju vara konstigt! Vi är inte asociala, vi har bordsskick, vi vet att man måste vänta på sin tur osv. Det kan föräldrarna lära ut! Det behöver man inte lägga över på någon annan! Det är ju inte så att man spärrar in sig i lägenheten i sex år och aldrig går ut och träffar andra! Öppna förskolan är ypperligt bra för föräldrar som är hemma! Man kan hitta på jättemycket saker som stimulerar och aktiverar barn som INTE betyder att man måste lämna dom ifrån sig åtta timmar per dag!
Nu blev detta inlägg jätteluddigt och jag svävar iväg som vanligt så om ni inte hänger med så förstår jag det till fullo....!
Summan av det hela: JAG vill vara hemma med Miliam så länge jag bara kan! JAG är villig att offra utlandsresor, stort hus och nya prylar! JAG tror inte att små barn mår bra av att bli bortlämnade av sina föräldrar, utan att dom snarare anpassar sig till vad föräldrarna gör (det finns det ju till och med fakta på) JAG kommer kämpa som en blå för att få vara hemma med Miliam så länge JAG vill utan att behöva leva under existensgränsen! JAG tror att det är bäst för MITT barn!
Men mina val är inte era val... Mina åsikter är inte era åsikter... Och ni behöver absolut inte hålla med mig utan gör precis så som ni tycker funkar bäst för eran familj för det är DET som är viktigt!
Jag blir också nöjd och glad över att få en dag ensam på stan, eller fika med kompisar utan att hålla på och bära runt på lillemille. Men efter några timmar saknar jag honom såååååå mycket! Jag är inte hel utan honom!
För att jag ska vara en sprudlande glad och aktiv mamma så behöver inte jag arbetslivet; jag behöver mammalivet! Det är mitt liv nu! Och jag älskar det! Det är MIN karriär; att uppfostra Miliam till en respektfull, genomgo och snäll kille! Då har jag lyckats! Med eller utan hundra tusen på banken, för när det kommer till kritan, betyder pengar ingenting.... Så är det!
Puss på er!
Kommentarer
Postat av: Linda
Det bor allt en liten Alex Sculman i dig, mycket åsikter=) Men vet du jag håller delvis med. Har inte gjort heltid än och det får jag sota för när jag går i pension men vem vet jag kanske inte kommer så långt. Nu när jag läser på halvfart och jobbar deltid är det närmaste heltid jag gjort men då kan jag lägga upp mitt pluggande som jag själv vill.
Mannen och att få barn har vi valt själva och ändå tillbringar vi mer tid med arbetskamrater som vi själva inte valt. Som tur är har jag fått de bästa ändå =) så jag lider inte av det men visst är det väl konstigt att vi tillbringar mer tid på en dag med dom än med familjen.(om man bortser från de sovande timmarna)Som sagt mina barn mitt val, dina barn ditt val.Alla utgår från sitt.
Trackback
