När vi fick veta att du bodde här inne!

 
Det kan väl inte ha undgått sådär jättemånga att Blondinbella är gravid! (Stackars barn, enligt mig, men det är en annan historia!) Hur som haver så har hon skrivit om dagen hon fick reda på att hon var gravid! Kul idé tycker jag så den historian ska ni få höra nu. Alltså om hur det var när vi fick veta att Miliam skulle komma att förgylla våra liv!♥
 
Efter att vi gift oss så började vi prata om att skaffa barn. Jag minns att vi tänkte starta igång tillverkningen i slutet av september! Men sen dog min älskade mormor den 3 oktober och jag varken orkade eller ville tänka på barn just då! Det hela rann ut i sanden för ett tag.
 
Men i början av december kom suget tillbaka med besked och då startade vi igång bebisverkstaden igen! Med hjälp av min P-tracker (en app som har koll på ägglossningen) så hade jag stenkoll på vilka dagar som var perfekta att "jobba" på! Hihi.
 
Vi förväntade oss inte att det skulle gå på första försöket! Det här var ju bara början liksom! Men jag köpte hem en massa graviditetstest ändå och började testa redan den 1 januari. Med mina uträkningar skulle det inte kunna bli ett eventuellt positivt test förrän den 14 januari, men jag var sååå otålig! Så otålig att jag testade för många gånger innan dagen D så jag fick beställa en ny omgång tester! Hehe! 
 
Den 13 januari, en timma innan jag skulle åka till jobbet, så tog jag ett av mina två Clearblue-test med vecko-indikator. Det var ju en dag för tidigt men eftersom klockan var åtta på kvällen så tänkte jag att det kanske inte gör något! Spänd förväntan och...... negativt. Känslan av tomhet kom över mig och jag tänkte att den här gången gick det inte. Bara att försöka igen den här månaden!
 
Jag jobbade hela natten och kom hem vid halv åtta nästa morgon. Tänkte vänta med ett nytt test tills jag vaknat men eftersom jag "visste" att det skulle bli negativt så tog jag det sista Clearblue-testet ändå. Jag la det på tvättmaskinen och började borsta tänderna utan att släppa blicken från testet. Timglaset for runt runt runt och jag räknade ner sekunderna tills det skulle bli ett utslag.
 
Gravid
1 - 2 

Trodde hjärtat skulle banka sönder mina revben! Händerna blev genomsvettiga och jag var tvungen att sätta mig ner! Gravid. Första försöket. Bebis. Vi ska få barn. Herregud. 
Jag visste inte om jag skulle väcka Christian och berätta eller om jag skulle vänta tills jag vaknat senare på eftermiddagen. Näää, jag kan inte hålla mig! tänkte jag. 
 
Jag sprang in till Christian och sa "Vi har lyckats, älskling!" Yrvakne mannen fattar inget så jag visar stolt upp testet! Han tar det, läser och ler. Han drar mig till sig och kramar mig stenhårt! Vi hade gjort det!!! Vi la oss i sängen och bara svamlade lite överlyckliga ord emellanåt. Att sova för min del var inte att tänka på! Jag var alldeles yr av lycka och lyckades bara slumra sammanlagt en halvtimme. 
 
Jag gjorde två test till efter detta för att verkligen bekräfta det hela och två sträck visade sig direkt utan att man behövde vänta tiden ut. Smällgravid helt enkelt!
 
När jag tänker tillbaka på den dagen så ler jag stort och mina händer börjar darra lite. Det är en SÅ speciell dag! Jag ville skrika ut till hela världen att STOPPA PRESSARNA!! JAG ÄR GRAVID!!! men vi lyckades hålla tyst i hela 10 veckor innan vi valde att det hela fick bli offentligt. Eller ja, våra familjer och närmaste vänner fick ju såklart veta med en gång!! Alla blev SÅ glada!
 
Vi räknade ut att det var en liten nyårsbebis där inne, om man backade 14 dagar från det att testet var positivt! Och h*n skulle komma den 20 september! Samma datum fick vi på ultraljudet, men Miliam valde att vara 8 dagar försenad! Han trivdes där inne! 
 


Jag är ju, som ni redan vet, inte alls nöjd med min förlossning. Men det jag längtar efter är att få vara gravid igen! Jag älskade att vara gravid! Trivdes som fisken i vattnet! Visst, att kaskadespy varje dag hade jag gärna sluppit men med tabletter så försvann det ju. Foglossningen från hell var inte heller rolig, men den var hanterbar. Detta var ju bara två småsaker i jämförelse med hur bra jag mådde psykiskt. Och jag älskade att klä mig så magen syntes ordentligt! Och nej, jag hade inga problem att gå upp i vikt. Jag gick upp 15 kilo och det störde mig inte alls. Jag åt ju som en häst så det var ju inte så konstigt. 
 
Jag vill helst slippa gå igenom fler förlossningar, men jag är gärna gravid tusen gånger om!♥♥♥
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0