Du är det bästa vi gjort och det viktigaste vi har!

Idag hade jag besökt av mina fina tjejer och en liiiiiiten liten tjeja på bara sju veckor! Gudars skymning sicken liten goding! Sötaste på länge! Så svårt att tänka sig att Miliam också varit så liten en gång! Nu är han ju stora killen i jämförelse! Hihi.

 

Läser en del mammabloggar där det precis kläckts nya små liv! Vissa tycker att föräldrarollen har fallit naturligt och att det är lätt som en omelett att ta hand om sin lilla nykomling, medan andra har halvpanik!! 

 

Jag föll in i mammarollen microsekunden efter att Miliam kommit ut! Sen var jag dock så inställd på att nätterna kommer bli sömnlösa, han kommer skrika oavbrutet och vi kommer aldrig få sova! Så första natten hemma så satt jag med lillgrisen hela natten och han sov på mig! 

Andra natten satt jag likadant, dock bara halva och sen tog Chris över så jag fick sova. När jag vaknade på morgonen och kom ut till soffan så såg jag först bara Christian som låg och snarkade så gott. PANIK! VAR ÄR MILI.... Där låg han. I sin cocoona baby och stensov! Så kunde man också göra....

 

Sen dess har han sovit på nätterna, dock har har han ju såklart vaknat för mat! Äta och somna om är hans melodi, fortfarande! Hihi. Dom första månaderna gick vi aldrig upp förrän efter tio! Sååå gött! Innan min brors svensexa så träffades ca 20 killar hemma hos oss vid sju på morgonen; Miliam stensov genom alltihop, trots ringklockan, högra röster och testande av blåsinstrumenten som skulle väcka huvudpersonen! Haha!

 

Dom första månaderna sov han väldigt mycket på dagarna också. Dom första veckorna sov han sig igenom helt. Folk undrade om han ens KUNDE öppna ögonen! Haha. Han kunde lätt sova fem timmar i sträck! Han somnade i babygymmet och så fort man gick ut med barnvagnen! 

 

Det ändrades sen kan jag säga! Hehe. Eller ja, inte till det sämre men man hade ju vant sig vid att inte behöva gå upp före tio och att han somnade så fort han kom ner i vagnen. När han sen började vakna vid halv nio så var ju det jäääääättetidigt för oss. (Bortskämda!!!) Och när han började ligga vaken i vagnen och gny och gnälla så fattade jag ingenting....! Det där med att barn ändrar sig hela tiden, den tanken infann sig inte riktigt. 

 

Jag tror att inställningen är A och O när det gäller bebisar! Är du hispig och blir galen när bebisen inte sover exakt si och så många timmar, eller äter då och då eller är vaken på nätterna trotts att aaaaalla andra barn sover, då blir det väldigt jobbigt!

 

Jag tycker själv att min inställningen är rätt avslappnad. Sover Miliam bara en timma på dagen, ja vad ska vi göra åt det?? Sömntabletter? Liksom det finns inget att göra. Bara att gilla läget och göra det bästa av det! Ibland, som igår, när han har sovit lite väl sent på eftermiddagen så ger vi honom välling som vanligt när han ska sova och sen så vaknar han två sekunde senare med världens smile! Haha! Vad göra?? 

Upp med lillgrisen och så leker vi lite och han får vara vaken i typ 45 minuter innan han blir jättetrött och däckar! 

 

Mitt bästa tips är som sagt att gilla läget! Och att dela på ansvaret. (Om man nu är två såklart!) Christian har varit fantastisk när det gäller Miliam. En natt hade Miliam jätteont i magen och gallskrek så fort man satte sig ner med honom. Jag gick och gick och gick och gick och till slut var jag sååå trött. Christian, som skulle börja jobba kl sex nästa morgon, kom upp och tog över! Underbara människa!!

Sen har jag också ställt krav; eftersom han jobbar minst tre kvällar i veckan så får han bara träna en av två kvällar. Lite tid på kvällen måste man ha ihop! Och när han kommer hem från jobbet så får han ta Miliam så jag kan gå in och duscha! Sånt är också viktigt tycker jag, att man delar på ansvaret! Vi är ju ändå föräldrar båda två!

 

Lite tankar såhär på kvällskvisten! Nu ska vi kolla på "Mammas pojkar" och skratta lite innan sängen kallar! Imorrn är Chris ledig så vi hoppas på finfint väder!!

 

kram!